Frozenswede

Eller en grönsakskniv av Edo-typ. Det gick ju inte att lämna japan utan en traditionellt tillverkad kökskniv. Eftersom vi bott i Tokyo vill man ju visa sin lojalitet genom att skaffa den typiskt avskurna kniven.

Det finns ett eget blogginlägg om när jag köpte kniven här.

Först ett halvår efter hemkomsten öppnade jag det väl inslagna paketet. Under andakt.

Eftersom jag gillar Macfanatikernas knasiga idé att ta bilder på när de packar upp sina datorer, kommer här mina “unpacking pics”.

Inget att klaga på när det gäller att lägga omslagpapprets mönster så att det passar paketet.

Godkänd vikning av hörnorna.

Omslagspappret av. Skön kvalitet på lådan.

Till sist kniven. Lika vacker som jag mindes den. Tyvärr hade jag väntat litet för länge eftersom det dykt upp några bruna fläckar längs eggen. De försvann dock när jag strök den mot en fuktad trasa på japanskt kockvis.

I ett senare inlägg skall jag försöka få in några actionbilder.

Okej. Även om jag brukar säga att jag använder Windows, Mac OS och Unix lika mycket så får jag erkänna att jag gillar Apples produkter. Givetvis handlar det mycket om varumärkesbyggande. De snackar mycket om sin design, men jag är övertygad om att det lika mycket handlar om att framhäva designen som om designen själv. Ändå går jag på det. …och jag älskar det.

Häromdagen besökte jag deras profilbutik i Ginza. Den är svår att missa.

Undrar vad de säljer i det där huset?

Utanför stod en kille och snackade om den nya iPod nanons fördelar och inuti var det som ett party med säljare och köpare blandade om varandra i en galen dans, ackompanjerad av pumpande musik, från olika iPods.

Skall det vara en podd? Bara en liiiten podd…

Snabbt tog jag mig upp en våning till supporten, jag var ju ändå där för att lämna min, ehum, Lenas, MacBook på lagning. Där uppe blev det bättre, lugnt och välordnat. Ganska snart fick jag tid och supportpersonalen pratade t o m engelska.

Fotat genom hålet ner till bottenvåningen. Äpplena som syns är de helt genomskinliga hissarna som går genom huset. Inga knappar vare sig i eller utanpå, hissarna går helt enkelt upp och ner och stannar vid varje våning. Kool.

I vilket fall motstod jag frestelsen att köpa en iPod, trots den uppsluppna spenderarstämningen på entréplanet.

Ja, jag motstod den i alla fall till dagen därpå, då vi åkte till Akihabara och jag besökte Laox Macstore (inte att förväxlas med Applestore). Mitt prylbegär, vilt påhejat av min flickvän, kunde inte hejdas och jag kom äntligen hem med en smiskandes ny, svart, 8gigs iPod nano.

Skönhet och köpglädje förenat i ett underbat litet paket.

Prylar, jag älskar dem. Dyra, vackra och helst elektroniska. Min förkärlek för bärbar elektronik har lett till att min omgivning för några år sedan konstaterade att jag förmodligen kommer att bli landets första cyborg, när möjligheten finns.*
De senaste femton månaderna har jag på grund av min tjänstledighet inte haft råd med några nya prylar. Knappt med mat och husrum. (Stort tack till min flickvän som tjänar pengar och fortfarande vill bo med mig.) Istället har jag ägnat tid åt till att tänka på och drömma om alla de saker jag vill skaffa mig när jag äntligen börjar få en stadig inkomst igen. Jag har även haft tid till att tänka på de saker jag faktiskt har och vad de betyder för mig. För hur ytligt det än kan låta så identifierar jag mig delvis genom mina saker.
…eller är det så att min personlighet kommer fram genom de saker jag äger och använder?
I vilket fall som helst så har jag i ett hav av konsumtion en liten ö av saker som har en speciell plats i mitt hjärta. Historien om sakerna som är historien om mig.

*Utöver vissa medicinska implantat som cochleaimplantat.