Cykelväg innefattar tydligen hinderbana för cyklar.

Vi stannade vi Mälaren vid hemvärnets stridsskola för snabb påfyllning av blodsocker (hallongrottor) och en service av stortjejens cykel.

Vi badade inte.

Vid Sturehofs slott stannade vi för lunch. Det var trevligt att sitta i skuggan i deras fruktträgård och äta en caesarsallad. Sedan gick vi en promenad i slottsträdgården och hittade ännu fler hallon.

Den stängda entrén, det är den andra framsidan som är öppen.

Nästan hela vägen var längs skogs- och grusvägar. Mest var vägen kantad av skog och åker, men det fanns också en del beteshagar och under sista sträckan mot Tumba passerade vi några stora hästhagar.

Hästmöte.

Mot slutet kändes det att det var en lång tur, lilltjejen hittade i alla fall en bekväm position.

Avslappnad.

Samtliga bilder, med geotaggar och kommentarer, finns i ett eget set på flickr.

Först fick vi skaffa utrustning, det är inte så att vi var campingförberedda. Lilltösen behövde sovsäck och Stortösen behövde liggunderlag, vi behövde dessutom ett spritkök plus ett ton småattiraljer. Själv skaffade jag dessutom en ny cykel, och moddade den.

Vi började med en pendeltågstur till Jordbro som vi höll på att missa eftersom vikom under “rusningstrafik”. Jag påpekade att det är semestertider och att stationen i princip var tom och till slut blev vi insäppta med våra cyklar, fast på nåder.

Äntligen i Jordbro. Start.

Från Jordbro var det bara ett par hundra meter trafikerad väg innan vi kom ut i naturen. Vi följde skogsvägarna med bara en felkörning. Efter ett tag kom vi in på en “kulturstig” där lokala konstnärer ställt ut statyer i naturen. Den ledde fram till ett galleri och fik som var stängt, men när vi dök upp kom det ut en farbror med yvig frisyr och öppnade åt oss. Mycket trevligt.

Vi tar en fika i Kulturens hus äppelträdgård.

Tyvärr så sölade vi lite för mycket och efter en felåkning på golfbanan vid Årsta havsbad missade vi sista färjan över till Utö. Det var bara att försöka hitta någonstans att stanna över natten. En stunds frustrerat letande gav oss en plats i en liten skogsdunge mellan vägen, stugbyn och golfbanan.

Kvällsmat.

Morgonen därpå tog vi en tidig färja över. Vädret var toppen och Lilltösen vill bada direkt i hamnen.

Gruvbyns hamn på Utö

Vi passade på att ta en kort glasspaus innan vi cyklade över till Rävstaviks klippor för ett snabbt dopp.

Glass i solen.

Ett snabbt dopp i det kalla vattnet.

Besöket i Rävstavik blev kort då Lilltösen började bli hängig. Vi stoppade ner henne i cykelstolen, fällde den och cyklade vidare söderut. Givetvis med ett stopp vid kvarnen, så många gånger som jag navigerat efter den, men aldrig sett den på nära håll. Ett tips är att det finns fina hallonbuskar nedanför stenmuren som går runt kvarnen.

Utö kvarn.

Ju längre söderut man kommer desto ödsligare blir det, efter Spränga kommer det en pizzeria och sedan är det bara grusvägar, kilometer efter kilometer. Det är fint att cykla genom de öppna röjda landskap som de stora skyttefälten erbruder, men det blir rätt absurt när det ibland dyker upp sönderskjutna bunkrar eller stridsvagnar bakom kurvorna.

Sommargrusväg. Lagom oskärpa fråna att cykla och fota samtidigt.

Målet för dagen var Utö storsand. Det visade sig att stranden var så öde att vi kunde slå upp tältet precis var vi ville.

Som en paradisstrand vid medelhavet, bara lite kallare i vattnet.

Vi åt lunch innan vi slog upp tältet. Sedan undersökte vi omgivningarna och till middagen cyklade vi tillbaka till pizzerian vid Spränga. Vi behövde ju ändå åka dit och fylla på färskvatten.

Glufs!

Bra tältplats.

Dagen därpå hängde vi kvar så länge som möjligt eftersom det var så mysigt på stranden. Vi gick på upptäcks färder och upptäckte spännande saker som klättriga klippor, knastrig tång, förfallna bunkrar och gamla tomhylsor i sanden.

Rotig grunka.

Att det är ett gammalt skjutfält visar sig på fler sätt än stridsvagnar i naturen och tomhylsor i sanden. Andra dagen upptäckte vi att alla tallarna runt vår tältplats var helt sönderskjutna och precis bredvid tältet stod en platt sten som tydligen fungerat som måltavla.

Stenskott

Vädret blev sämre och vi bestämde oss för att börja cykla hemåt. Lagom till att vi var hoppackade började det ösa ner. Lilltösen var mest nöjd av oss, hon satt i cykelstolen, inbäddad i sin tjocka sovsäck (som snabbt blivit favorit) med en regnponcho över sig. Jag och stortösenstretade på i motvind, regn och lera mot Ålö färjeläge. Lagom till att vi var framme lättade det upp och solen kom fram igen. Vi hade valt att förflytta oss under den enda regninga timmen den dagen. Toppen.

Under tiden vi väntade på färjan passade vi på att äta middag på Båtshaket. Egenodlad lax och rökta räkor. Mums.

Avslutningsmiddag.

Resan över mysingen var guppig, men vattenstänket gjorde våra cyklar ordentligt rena från all lera. Lilltösen hittade en kopis att vila med.

Powernap.

Den sista biten var tråkig och full av missöden. Först gick inte pendeltågen från nynäshamnlängre utan vi fick tränga på cyklarna på en ersättningsbuss. Min cykel välte och barnstolen sprack. Vi tappade lilltösens Nemo-mjukisdjur på bussen och 100m från Karlberg trasslade ett regnskydd in sig i stortösens bakhjul så illa att kuggkransen lossnade från navet.

Fast på det hela taget var det en lyckad tur och jag är oerhört nöjd med min nya cykel. Fullastad och med Lo i sadeln är den tung, men väldigt stabil, det känns nästan som att köra en buss och det är ändå inte farligt jobbigt uppförs då den har väldigt låga växlar.

Alla bilder finns i mitt Fotoset Utö

Well of course we also did the usual, strolling in Hagaparken, sightseeing in the old town and some playground-hoppin’. All in all, a happening weekend.

A decent espresso with milk.

Beers and chatting at Grandpa Ginkos

Traffic jam in the old town.

Wheeee!

Härom helgen var det visning för lägenheter som kommer att byggas vid Saltsjö Kvarn. Det stämmer! Visning fast det knappt var en grusplan än. Om ni tycker att det låter tokigt kan jag säga att vi kom tjugo minuter tidigt och hamnade på plats 75 i kön. De som stod först hade övernattat i fyra dagar. Två veckor senare var alla lägenheter, förutom de för runt tio miljoner, bokade.

Galet? -Helt galet!

Vi stod i främre hälften av kön, ungefär ovanför mittstolpen på den röda bilen.

Lite kallt för wakeboard?

Tittut innan maten.

Hamburgare och pannkakor. Allt kroppen behöver för både stora och små.

I båten på väg till Möja. Det här är precis i början, dottern somnade efter fem minuter.

På väg ut på äventyr!

Vi stannade till en stund vid en liten gård. Hönorna säger verkligen ka-kaa.

Vad det är skönt att promenera längs en grusväg en varm sommardag. På väg hem efter välförtjänt glassätande.

Jag vill veta historien bakom den här.

Spring ut och lek, barn!

SS BRUN, vackert infattat i smidesjärn och taggtråd. Perfekt för en båtklubb som startades 1898, …eller var det 1889?

Någon har rott till Bergianska trädgården.

Målning under roslagsbanans bro vid Ålkistan.

En liten ö av skugga på fårens gräshav.

Dubbla budskap hom MC-klubben Stubborn. Välkommen, vi har järnbeslag över alla fönster.

Gula blommor är vår.

Ruinen som inte är en ruin* utan bara ett ofärdigt slott.

Drakarna är inte längre i ek utan i glasfiberarmerad plast, informeras det om. Dessutom är picknick förbjuden, av statlig hänsyn till lokalbefolkningen.

*I min definition av ruin krävs att det skall vara en byggnad som någon gång använts som har förfallit. En gammal grund som aldrig blev något kan knappast bli en ruin då, hur förfallen och ruinlik den än är. Men det är ju bara min tolkning.

…när det är mer spadar än sand i lådan.