Vi utsatte oss för en minicamping förra veckan. Vi tog en cykeltur över Utö och sträckte ut den till tre dagar.
Först fick vi skaffa utrustning, det är inte så att vi var campingförberedda. Lilltösen behövde sovsäck och Stortösen behövde liggunderlag, vi behövde dessutom ett spritkök plus ett ton småattiraljer. Själv skaffade jag dessutom en ny cykel, och moddade den.
Vi började med en pendeltågstur till Jordbro som vi höll på att missa eftersom vikom under “rusningstrafik”. Jag påpekade att det är semestertider och att stationen i princip var tom och till slut blev vi insäppta med våra cyklar, fast på nåder.
Äntligen i Jordbro. Start.
Från Jordbro var det bara ett par hundra meter trafikerad väg innan vi kom ut i naturen. Vi följde skogsvägarna med bara en felkörning. Efter ett tag kom vi in på en “kulturstig” där lokala konstnärer ställt ut statyer i naturen. Den ledde fram till ett galleri och fik som var stängt, men när vi dök upp kom det ut en farbror med yvig frisyr och öppnade åt oss. Mycket trevligt.
Vi tar en fika i Kulturens hus äppelträdgård.
Tyvärr så sölade vi lite för mycket och efter en felåkning på golfbanan vid Årsta havsbad missade vi sista färjan över till Utö. Det var bara att försöka hitta någonstans att stanna över natten. En stunds frustrerat letande gav oss en plats i en liten skogsdunge mellan vägen, stugbyn och golfbanan.
Kvällsmat.
Morgonen därpå tog vi en tidig färja över. Vädret var toppen och Lilltösen vill bada direkt i hamnen.
Gruvbyns hamn på Utö
Vi passade på att ta en kort glasspaus innan vi cyklade över till Rävstaviks klippor för ett snabbt dopp.
Glass i solen.
Ett snabbt dopp i det kalla vattnet.
Besöket i Rävstavik blev kort då Lilltösen började bli hängig. Vi stoppade ner henne i cykelstolen, fällde den och cyklade vidare söderut. Givetvis med ett stopp vid kvarnen, så många gånger som jag navigerat efter den, men aldrig sett den på nära håll. Ett tips är att det finns fina hallonbuskar nedanför stenmuren som går runt kvarnen.
Utö kvarn.
Ju längre söderut man kommer desto ödsligare blir det, efter Spränga kommer det en pizzeria och sedan är det bara grusvägar, kilometer efter kilometer. Det är fint att cykla genom de öppna röjda landskap som de stora skyttefälten erbruder, men det blir rätt absurt när det ibland dyker upp sönderskjutna bunkrar eller stridsvagnar bakom kurvorna.
Sommargrusväg. Lagom oskärpa fråna att cykla och fota samtidigt.
Målet för dagen var Utö storsand. Det visade sig att stranden var så öde att vi kunde slå upp tältet precis var vi ville.
Som en paradisstrand vid medelhavet, bara lite kallare i vattnet.
Vi åt lunch innan vi slog upp tältet. Sedan undersökte vi omgivningarna och till middagen cyklade vi tillbaka till pizzerian vid Spränga. Vi behövde ju ändå åka dit och fylla på färskvatten. 
Glufs!
Bra tältplats.
Dagen därpå hängde vi kvar så länge som möjligt eftersom det var så mysigt på stranden. Vi gick på upptäcks färder och upptäckte spännande saker som klättriga klippor, knastrig tång, förfallna bunkrar och gamla tomhylsor i sanden.
Rotig grunka.
Att det är ett gammalt skjutfält visar sig på fler sätt än stridsvagnar i naturen och tomhylsor i sanden. Andra dagen upptäckte vi att alla tallarna runt vår tältplats var helt sönderskjutna och precis bredvid tältet stod en platt sten som tydligen fungerat som måltavla.
Stenskott
Vädret blev sämre och vi bestämde oss för att börja cykla hemåt. Lagom till att vi var hoppackade började det ösa ner. Lilltösen var mest nöjd av oss, hon satt i cykelstolen, inbäddad i sin tjocka sovsäck (som snabbt blivit favorit) med en regnponcho över sig. Jag och stortösenstretade på i motvind, regn och lera mot Ålö färjeläge. Lagom till att vi var framme lättade det upp och solen kom fram igen. Vi hade valt att förflytta oss under den enda regninga timmen den dagen. Toppen.
Under tiden vi väntade på färjan passade vi på att äta middag på Båtshaket. Egenodlad lax och rökta räkor. Mums.
Avslutningsmiddag.
Resan över mysingen var guppig, men vattenstänket gjorde våra cyklar ordentligt rena från all lera. Lilltösen hittade en kopis att vila med.
Powernap.
Den sista biten var tråkig och full av missöden. Först gick inte pendeltågen från nynäshamnlängre utan vi fick tränga på cyklarna på en ersättningsbuss. Min cykel välte och barnstolen sprack. Vi tappade lilltösens Nemo-mjukisdjur på bussen och 100m från Karlberg trasslade ett regnskydd in sig i stortösens bakhjul så illa att kuggkransen lossnade från navet.
Fast på det hela taget var det en lyckad tur och jag är oerhört nöjd med min nya cykel. Fullastad och med Lo i sadeln är den tung, men väldigt stabil, det känns nästan som att köra en buss och det är ändå inte farligt jobbigt uppförs då den har väldigt låga växlar.
Alla bilder finns i mitt Fotoset Utö
