Stolta svenska rumpor.

…och de turister som fotar det.

Jag saknar japanerna.

De goda nyheterna är att jag skaffat en ny kamera.  Ny kamera betyder nya bilder vilket betyder mer bloggande.

Tyvärr för er kommer mitt nya bloggande att inledas med några gamla bilder, håll till godo.

Så, det enkla sättet att reparera å, ä och ö i sin WordPress 2.2.1 är:

1) Exportera den “trasiga” bloggen.

2) Gör search and replace på alla konstiga tecken i valfritt program.

3) Skapa en ny blogg.

4) Importera den fixade exportfilen till den nya bloggen.

5) Byt plats på den nya och gamla bloggen, glöm inte att ändra url i inställningarna och att kopiera över eventuella themes.

Så enkelt kunde det vara, men jag hittade ingen som beskrivit det sättet. Egentligen borde det vara lättare att bara exportera bloggen, reparera, ta bort alla inlägg och importera igen. Hela abrovinken med att skapa en ny blogg och byta namn etc. är för att jag inte kommit på något annat sätt att ta bort inläggen än att sitta och ta bort dem ett och ett, med konfirmationsruta.

Han fotar antagligen den där upplysta grästuvan. jag undrar hur hans bild blev.

Annars finns det hjälpmedel för förflyttning nu för tiden.

Vi var på Street baby och hängde därefter i Tantolunden. Allvaligt talat Tantolunden? Är “lund” en eufeminsm för en gles gräsplätt, inklämd mellan hyreshus och en motorväg? Ja, då är tantolunden verkligen en lund, om än överfull med nedrampade kapsyler, oljedroppande mopedister och övervintrade rockers med generande ölmage.

Lund, lund? Vardå?

På T-centralen kom vi knappt in genom spärrarna. Att lösa biljett i någon av de sex bemannade spärrarna kostar nu mer än att köra stadsjeep. Så alla står i den evighetslånga kön till pressbyrån, där en (1) stackars sommarjobbande tonåring försöker sälja biljetter till alla som skall ner i tunnelbanan på Stockholms mest trafikerade station. Det är lustigt hur det krävdes en borgerlig regering för att skapa en situation med statsfinansierade människor som rullar tummarna och en befolkning som får köa likt svältande ryssar under kalla kriget. Ja, lustigt om man slipper stå i kön själv.

Starkt jobbat av regeringen.

Vår lilla kompis var glad idag i alla fall. Hon var i sitt esse på marknaden…

Gul plasthink – den enda accessoar en liten tjej behöver.

…och senare på kvällen promenerade vi till Hagaparken och åt lite kvällsmat. Jag och sötis drack 0.7%-ig äppelcider i solnedgången och lillkompisen sög i sig sin välling.

Kvällsmat.

Andra må kalla det galenskap, men vi kallar det försommar och springer ut i tunna kläder mellan hagelskurarna.

Slå läger.

Det var det här vi drömde om hela vintern.

När man hänger bland de andra föräldrarna i parken är det viktigt att representera. Om någons homebaby kryper in i vårt turf får de passa sig noga, så vi inte bust a plastspade on their rumpa.

Lilltjejen på grönbete i Hagaparken.

Färgerna blev knäppa, så det ser nästan ut som ett gammalt småstadsvykort.

Ringtrycket verkar okej.

Vi körde lite fortare än vanligt så på hemvägen hade vi mycket tid till att bara hänga i solen.