Stadsfenomen
Ibland ser jag saker som en vaktparad från fel håll…
…och de turister som fotar det.
Ibland ser jag saker som en vaktparad från fel håll…
…och de turister som fotar det.
First things först. Viktminskningen går <i>sådär</i>, jag skyller på förkylningar. Fast jag kunde lika gärna säga att det går bra eftersom jag inte har tillgång till någon våg. Mina enda indikationer på att det inte går bra är 1) Jag har inte motionerat något. 2) Mina jeans sitter precis lika trångt som tidigare.
De goda nyheterna är att jag skaffat en ny kamera. Ny kamera betyder nya bilder vilket betyder mer bloggande.
Tyvärr för er kommer mitt nya bloggande att inledas med några gamla bilder, håll till godo.
Okej. Bloggen är igång igen. Efter litet trixande kom jag på hur jag kunde ordna tecknen på ett litet enklare sätt.
Så, det enkla sättet att reparera å, ä och ö i sin WordPress 2.2.1 är:
1) Exportera den “trasiga” bloggen.
2) Gör search and replace på alla konstiga tecken i valfritt program.
3) Skapa en ny blogg.
4) Importera den fixade exportfilen till den nya bloggen.
5) Byt plats på den nya och gamla bloggen, glöm inte att ändra url i inställningarna och att kopiera över eventuella themes.
Så enkelt kunde det vara, men jag hittade ingen som beskrivit det sättet. Egentligen borde det vara lättare att bara exportera bloggen, reparera, ta bort alla inlägg och importera igen. Hela abrovinken med att skapa en ny blogg och byta namn etc. är för att jag inte kommit på något annat sätt att ta bort inläggen än att sitta och ta bort dem ett och ett, med konfirmationsruta.
Plötsligt fick vi högsommar. Idag har vi tagit det lugnt och hängt med kompisar, men jag vill ändå dela med mig av några obseravtioner från dagen
Det var Stockholm maraton idag. Hett, torrt och folk betalar pengar för att springa två varv genom stan. Jag tittade på evenemanget, från en tunnelbanevagn som svischade förbi ovanför stömmen av människor. (Det gick ju inte att ta buss.)

Annars finns det hjälpmedel för förflyttning nu för tiden.
Vi var på Street baby och hängde därefter i Tantolunden. Allvaligt talat Tantolunden? Är “lund” en eufeminsm för en gles gräsplätt, inklämd mellan hyreshus och en motorväg? Ja, då är tantolunden verkligen en lund, om än överfull med nedrampade kapsyler, oljedroppande mopedister och övervintrade rockers med generande ölmage.
På T-centralen kom vi knappt in genom spärrarna. Att lösa biljett i någon av de sex bemannade spärrarna kostar nu mer än att köra stadsjeep. Så alla står i den evighetslånga kön till pressbyrån, där en (1) stackars sommarjobbande tonåring försöker sälja biljetter till alla som skall ner i tunnelbanan på Stockholms mest trafikerade station. Det är lustigt hur det krävdes en borgerlig regering för att skapa en situation med statsfinansierade människor som rullar tummarna och en befolkning som får köa likt svältande ryssar under kalla kriget. Ja, lustigt om man slipper stå i kön själv.
Vår lilla kompis var glad idag i alla fall. Hon var i sitt esse på marknaden…

Gul plasthink – den enda accessoar en liten tjej behöver.
…och senare på kvällen promenerade vi till Hagaparken och åt lite kvällsmat. Jag och sötis drack 0.7%-ig äppelcider i solnedgången och lillkompisen sög i sig sin välling.
Marken är grön, det är varmt, men ännu har inte träden börjat knoppas ordentligt. (Ja det var några veckor sedan.)
Andra må kalla det galenskap, men vi kallar det försommar och springer ut i tunna kläder mellan hagelskurarna.

Det var det här vi drömde om hela vintern.

När man hänger bland de andra föräldrarna i parken är det viktigt att representera. Om någons homebaby kryper in i vårt turf får de passa sig noga, så vi inte bust a plastspade on their rumpa.
Åh, ett stänk av värme under den här omväxlande våren. Eller, inte omväxlande, snarare oberäknelig, som alla vårar är i den här delen av landet.

Lilltjejen på grönbete i Hagaparken.

Färgerna blev knäppa, så det ser nästan ut som ett gammalt småstadsvykort.

Vi körde lite fortare än vanligt så på hemvägen hade vi mycket tid till att bara hänga i solen.
Svärmor fyllde år så hon och svågern passade på att hälsa på, nu när vi är tillbaka i landet.
Vi loitrade omkring ute i kylan och låtsades att det var vår på riktigt, så gick vi på Aquarium och tittade när de matade hajarna.

Sätt släkten på kåken. Långholmens fantastiska vandrarhem.

En fika i vårsolen. Ingen vårvärme ännu, men i alla fall vårsol.

Stora rovfiskar glider omkring. De måste vara psykotiska då de är instängda i en liten damm där det går ett dygn på fem minuter och det regnar var tionde minut. Testa själv att låsa in dig i badrummet ett par dagar med en timer som slår på och av ljuset var femte minut. Ät bara en gång om dagen och spola dig oregelbundet, men ofta, med duschen. Hör av dig efter en vecka.

Lilltjejen stördes inte nämnvärt av de flygande insekterna, hon hade ju prickig korv!
generiert in 0.282 Sekunden. | Powered by WordPress