Frozenswede

Jag skrev för några timmar seda, under rådande morgonirritation, om Popovas senaste krönika. I det inlägget publicerade jag också ett mail jag skickade till Popova, i övertygelsen att hon skulle lägga det i sin spam-box.  Tvärs emot mina fördomar har hon svarat och vi har en rimligt relevant diskussion om ämnet och därmed har jag tillsvidare tagit bort det första inlägget och avser att ersätta det med någon form av slutsats efter det att vi blivit klara/trötta på varandra.

Vi var förbi på Föreningssparbanken häromdagen och de hade följande kalkyl (från Institutet för Privatekonomi) på display.

Bankfeminism.

Vid första anblick ser det ut att vara en helt reko kalkyl över ekonomin för en nybliven barnfamilj. Visst jag kan leva med att de förutsätter olika löner för mannen och kvinnan, det är en realitet som är svår att förneka. Fast sedan undrar jag vad banken har för agenda med att bara kvinnan tar ut föräldraledighet. Visst är uttaget av föräldraledighet snedfördelat i samhället, men inte så 100%-igt. Dessutom är det moraliskt tveksamt av dem att i sin “standardkalkyl” förutsätta en fortsatt snedfördelning, och på så sätt faktiskt styra unga familjer till en ökad ojämställdhet.

Uppförstoring av löne- och föräldraledighetsskillnader.

Intressant att de till och med valt att ta med deltidsarbete när barnet är på dagis och att givetvis mamman är den som förutsätts ta ledigt då med, trots att det finns få biologistiska argument för det eftersom barnet knappast kan antas vara helammande när de är på dagis.

Not: Visst det är ett antagande vilken av posterna som är mannen och vilket som är kvinnan, men allvarligt skulle en bank anta att kvinnan tjänar mest och inte tar ut någon ledighet alls? Eller att det handlar om en homosexuell familj där ena parten tar allt ansvar för barnet? Näe.

Det är en förvirrad helsidesintervju med Ebba von Sydow i SvD idag, med anledning av hennes nya jobb som chefredaktör på Veckorevyn. Den är ett fantastiskt dokument över usel självinsikt. Jag har redan ondgjort mig över Ebbas otäcka inflytande i samhället, så vill ni veta vad jag tycker om hennes verksamhet kan ni läsa mitt tidigare inlägg på ämnet. Nu vill jag bara ta upp ett par riktigt iögonstickande saker från intervjun i SvD. Kolla själva:

1. På frågan om hur mycket hennes självförtroende har att gör med hennes bakgrund svarar hon “Jag tror inte på den kopplingen. Klassbegreppen är överspelade.”
Trots att hon precis innan berättat hur hon ringt sin pappa på vägen till mötet för att fråga om råd eftersom hon skulle komma försent till en intervju. Han hade gett henne rådet “Be om ursäkt en gång, det räcker. Du kan inte känna dig heldum hur länge som helst.” Näe, Ebba, att ha en pappa som kan komma med råd för intervjusituationer är förmodligen ingen klassfråga. Inte heller att ha en mamma som ger dig en prenumeration på tidningen Chef Kanske är det en fråga om hårt arbete, religion eller tur istället? Näe, knappast, det var nog en klassfråga ändå.

2. Om sin anställning på Expressen säger hon “Det där är en vanlig missuppfattning om mig; att det fanns ett slags matematisk formel när man skulle skapa en frontfigur på Expressen. Att man sökte en blond tjej som gillade shopping och kunde tycka till om det mesta. Så var det absolut inte. Det här är mina egna idéer, som jag har utformat på mitt sätt. Det har aldrig varit någon som sagt till mig vad jag ska göra.”
Eh, det är ingen motsättning. Jag är säker på att du är dig själv och gör som du vill. Men det betyder inte att det inte var cyniskt ekonomiskt kalkylerande från Expressens sida när de gav dig jobbet. Snarare tvärtom. De ville ha en blond bimbo, och det är det du är när du är dig själv. Grattis! En bonuseffekt är att du tydligen inte kan hålla isär begreppen när du försöker resonera kring din situation.

3. På frågan om hon inte kunde använda sitt ansvar till något viktigare än mode svarar Ebba “Jag är väldigt nöjd med det jag gör. Dessutom ser jag ingen motsättning[...]“. Inte? Ojdå, hur långt tänkte du då? För i den verkliga världen, här ute där vi andra bor, här har människor begränsat med både tid och pengar. Om vi då ägnar en betydande del av vår tid och våra pengar på något oviktigt som mode, betyder det att vi har mindre tid och pengar till viktigare saker. Ett uppenbart och absolut motsatsförhållande. Hur kan du inte se det Ebba? Jag är uppriktigt nyfiken!

4. Det roligaste, på ett tragikomiskt sätt är citatet ” Jag ser mig inte som en konsumtionsdrivande kraft, det är inte jag som gör att 14-åringar vill ha jeans för tre tusen spänn. De finns redan där ute.”
Stoppa pressarna! Ebba säger att all reklam är onödig. Tydligen ligger all konsumtion i att produkterna finns. Kunderna påveras ingenting av publicitet kring produkterna. Det här är en sådan omdanande ekonomisk tanke att du skulle kunna få Nobelpriset* för den Ebba. Antingen det eller så är du så helt ute och vimsar att du inte vet varken fram eller bak på dina egna argument. För resten av världen är överens om att dina skriverier påverkar dina läsare att konsumera.

Sedan funderade jag på en femte punkt. Men det är inte en uppenbar dumhet, snarare ett allmänmänskligt tillstånd. Trots allt är 24 år inte speciellt gammalt och alla samband behöver inte ha blivit klara vid den åldern. Ebba, du talar om de viktiga delarna i ditt liv, hur du kämpar för att hinna med karriär, shopping, kompisar och motion. Du har precis fått en bettskena för att du gnisslar tänderna på natten, vilket är skrämmande vanligt hos stressade, unga tjejer. Det beror på att du har för mycket som måste göras hela tiden. Du måste dra ner på något. Så, insikten kommer att ta ett tag, men när skiten träffar fläkten, vad kommer du att dra ner på? Sluta jobba? Dumpa polarna? Skita i att röra på dig (bli försutten och trött)? Eller tona ner shoppingen?

Ja ja, om sex-sju år kommer vi alla att få svaret i Expressen, när de har reportage om Ebba – åren efter kraschen, och den långa vägen tillbaka. Jag hoppas. ärligt, för din skull att du hinner reflektera över ditt liv innan det går så illa. Men mest mest synd tycker jag att det är att du missbrukar din makt till att styra en så stor grupp mot samma onödiga jävla isberg.

Uppdatering: Jag har tagit bort ett “gumman”, eftersom det var opassande. Jag skrev raljerande och i affekt. Lyckligtvis har jag fått äta upp mitt snedsteg och kommer kanske att gå ur det här som en lite bättre person.

Mitt tigare inlägg om Ebba von Sydow.
Självklart tänker jag inte länka till Ebbas blogg, men här är i alla fall intervjun.
Svenskan, en ständig källa till nyheter och stavfel.
Stressad tjej? Då kommer inte modetips att hjälpa dig, bli mindre duktig istället.

* Det finns inget Nobelpris i ekonomi. Nobel själv tyckte att ekonomi var ovetenskapligt, ointressant och valde att det inte skulle han någonting som helst med honom och hans pris att göra. Riksbanken valde senare att skända Alfred Nobel genom att instifta Riksbankens pris till Nobels minne, och dela ut det under Nobelceremonin i stadshuset. Pinsamt.

Det blir lustigt det här när företag skall vara så tjenis med sina kunder. Jag blev femton dagar sen med min senaste faktura hos B2 (Bredbandsbolaget) och fick följande meddelande med SMS “Hej, [...] erhålls inte betalning tvingas vi tyvärr stänga ned er tjänst.”
Tvingas? Vem tvingar dem?!
Ja, visst, det är fel av mig att inte betala, i det här fallet berodde det på ett missförstånd mellan mig och min sambo. Vi delar på räkningar och växlar vem som betalar vilken, ibland blir det fel. Jag förstår att det måste vara jobbigt för företag att kunder glömmer att betala sina räkningar. (Även om min erfarenhet är att privapersoner är betydligt bättre än företag på det.) Jag är helt på det klara med att ett företag inte vill fortsätta leverera tjänster eller varor till en kund som inte betalar. Men varför “tvingas” varför “tyvärr”? Det är ju helt upp till deras godtycke att fortsätta leverera internet gratis till mig eller att stänga av min lina. Inga tyvärr, det är deras affärsidé.

Jag grubblade ett litet tag och kom på att det är ju så klart så att de fallit för den här friendraising-trenden. Företagen skall ju vara som kompisar med sina kunder. Lite som att de gör mig en tjänst för att vi är så bra kompisar, och så kommer det en faktura. Typ.

Problemet kommer när de skall kräva in pengar. Vissa är duktiga och lämnar ut flera påminnelser, utan avgift (ja, jag sade ju att de hände att räkningar faller emellan) och med budskapet “Det händer så lätt att man glömmer.” Andra, som B2, väntar femton dagar och skickar sedan ut ett hot om att stänga ner alla tjänster. Jag har en upplysning till B2 och andra företag med samma metodik. det går inte att hota och vara kompis samtidigt. Det blir som ett misshandelsförhållande “Jag slår dig för att jag älskar dig.”, “Jag vill inte slå dig men du tvingar mig till det här.” och jag tror knappast att det är den relationen de vill ha sina kunder.

Det är dags för företagen att snäppa till sig, vara raka. Vi är kunder, de är leverantörer, sluta låtsas som något annat. Om någon kund missar att betala en löpande kostnad, påminn, påminn igen och kontakta sedan för att försöka utreda vad den uteblivna betalningen beror på. …och till B2: Hey, jag har trots allt betalat er varje månad i fyra år nu, ni tror inte att en tvåveckorsförsening är något som går att åtgärda utan att säga upp vårat avtal. Hört talas om att hålla straffet i proportion till brottet? Kanske är det dags för mig att betala mindre varje månad som jag märkt hastighetsbegränsningar på uppkopplingen och helt enkelt inte betala alls då jag har haft avbrott.

*För ett år sedan var iofs B2 i viss utsträckning mina kompisar, då några polare jobbade där, men de har fått focken allihop, så nu är B2 per definition inte mina jävla kompisar längre.

Jag bekänner mig inte till någon religiös lära*. Det är min övertygelse att människor är goda mot varandra för att vi vill det och behöver det, att de flesta gör sitt bästa för att förbättra sin egen situation utan att förstöra för mycket för andra. Man skulle nog kunna säga att jag är någon form av humanist. Det skulle göra en person som arbetar för det motasatta förhållandet till antihumanist, analogt med antikrist förhållande till kristendomen.

Igår såg jag delar av ett TV-program, jag har ingen aning om vad det var för ett program eftersom jag vanligtvis inte ser på TV, men det var någon form av lättsam diskussion med Fredrik Reinfeldt. Lagom pinsamt med presentation av dåliga betyg från ungdomen och lagom familjärt där partiledare Reinfeldt fick leka “den mysiga grannen”(tm) med lustiga anekdoter om sin morgon med sin dotter. Så långt allt väl och bara en trevlig påminnelse om varför jag aldrig tittar på TV längre, men sedan släppte de in Ebba von Sydow. Tydligen är hon kvällsblaskereporter med inriktning mode. Tidigare har jag sett henne på reklampelare på stan och avfärdat henne som intetsägande, men nu försökte jag lyssna på vad hon hade att säga. Det var läskigt. Visst hade hon ett otäckt, omänskligt synsätt när hon betraktade sin omgivning. Helt oempatiskt betraktade hon olika personers yta och uppvisade inte ens vid direkta frågor någon som helt kännedom om andra kvaliteter än yta. Vad värre var var hennes totala övertygelse om att /alla/ har samma attityd som hon. Fast inget av detta har egentligen betydelse om ingen bryr sig om henne. det är då det går upp för mig att hon är populär. Det finns horder av ungar och unga vuxna som läser hennes krönikor, tankar och blogg.
En person med den mediala makten, som använder den till sådan människoföraktande propaganda kan inte vara något annat än Antihumanist!**

*Vissa förespråkare av ID – Intelligent Design brukar hävda att vetenskapen är en religion, och då skulle jag kanske anses tro på Vetenskapen, men mitt ifrågasättande av den skiljer sig ändå från den religiösa tron.
**Vilket torde vara betydligt värre än att vara Antikrist eftersom, hur man än vänder på det, Antikrist hör hemma i sagan kristendom och således bara är en sagofigur.

Nej, jag länkar inte till Ebbas blogg, läs Monbiots intressanta och viktiga tankar istället.
ID Kul humorsida, försäkra er om att visa upphovsmännen hur mycket ni gillar deras skämt.

Förra veckan hade jag ett Stephan Mendel-Enk-moment när jag såg en, eh, …kvällsblaskas reklam. Ni vet den där det är bilder på reportrar och ett kort citat från visad reporter. Just det här citatet löd: Att ranka fansen är som att smyga upp bakom Alan Smith i spelargången och viska “vad söt du är i håret, lilltjejen”. Man ber om stryk.

Till att börja med kan jag villigt erkänna att jag inte har en aning om vem Alan Smith är eller ens i vilken idrott som man kan smyga omkring i spelargången och viska saker. Jag har ändå svårt att räkna alla sätt som det här citatet är knasigt på.

De mest galna delarna tycker jag i alla fall är könsstereotyperna och våldsnormen.
1. Det värsta man kan göra för att provocera någon manlig man är att jämföra honom med en tjej. Av alla liknelser av hur reportern skulle kunna reta upp en annan person så var det mest självklara och mest provocerande att kalla en man för kvinna. Hua, så nedsättande!
2. Mäns makt med hjälp av hot om våld. Den otrevliga företeelsen som gör att män faktiskt så sällan behöver bruka våld för att behålla sin maktposition. Reportern gör fullständigt klart för oss att det inte går att betygsätta, eller ens uttala sig om hur fansen* beter sig. För då kommer slag, sparkar och misshandel säkrare än ett brev på posten. Men det är inte det värsta utan istället för att oroa sig över den här hemska censuren och rättsövergreppet så skämtar (den manlige och maskulint framtonade) reportern bort hela problemet. Lite som att det är en självklarhet att vi inte kan prata om de här småtokiga, våldsamma fansen.

Fy fan!

Det här skall alltså föreställa reklam för, eh, kvällsblaskan och deras sportbilaga. Nej, för mig är det det bästa argumentet hittills för att rösta på F! nästa år.

* För de supportgrupper som åsyftas består av 100% män. (ja, jag vet att det finns kvinnor med, men de är så få och jag orkade inte skriva ut alla decimalnior utan avrundade med ingenjörsmässig noggrannhet)

Efter terrordåden i London blev det stort hallå om övervakningskameror, även här i Sverige. Det talades mycket om att vi behövde fler och bättre kameror. Gärna överallt.
Det påminner mig om en gammal Arne Anka-strip: En full kille frågar en tjej om hon vill knulla, hon svarar givetvis nej och då utropar killen “jävla luder”. Till detta är kommentaren att hans slutsats går rakt emot vad hon just bevisat.
Precis så har media betett sig efter bomberna. För i London, med deras många gånger fler kameror per invånare lyckades de inte stoppa något av terrordåden, de lyckades inte varna någon innan bomberna brann av och de kunde inte koordinera räddningsarbetet bättre på grund av kamerorna. Inte ens i det efterföljande spaningsarbetet som ledde till gipandet av flera förövare spelade kamerabilderna någon avgörande roll.

Om man gillar konspirationsteorier kan man ju alltid fundera över massmedias roll i hetsen efter fler kameror, samma massmedia som karvade guld med de gryniga bilderna på förstasidor och i extrainsatta nyhetssändningar.

Fast de viktiga frågorna vi måste fokusera på är: Vad vinner vi och vad förlorar vi på att ha övervakningskameror? Vem skall övervaka vem?

Hittills har ingen, mig veterligen, lyckats visa på någon faktisk vinst i form av t ex ökad trygghet eller snabbare hjälp vid olyckor eller brott. Istället hörs bara flummiga argument om ett dunkelt hot som skall motas bort med knivskarpa kameralinser. Förlusterna är däremot lättare att räkna, den största och mest uppenbara är individens inskränkta integritet. Att massbevaka laglydiga medborgare är något som inte hör hemma i en demokrati. Sedan förekommer det dessutom missbruk av inspelade övervakningsfilmer.

Det är lätt att se att de som övervakas är du och jag, våra vänner och familjer, vem är det då som skall övervaka? Som det ser ut idag är det mestadels privata aktörer. En av de största är franskägda Connex. Andra stora övervakare är gallerior och varuhus. Alltså betalar vi näringslivets trygghet med vår integritet.

Så vad vill vi egentligen, bevara vår demokrati eller lämna makten till privata intressen? Tänk på det nästa gång du ser en övervakningskamera.

Eftersom jag har ett sjuklit detaljsinne så lade jag märke till en underlig sak i SL:s nya annonskampanj riktad till ungdomar födda 1987 och senare (Youth Challenge). Tjejen som uppenbarligen skall representera deras trendiga målgrupp sitter och dricker kaffe med sin mobil och nyckelknippa på bordet. Det knasiga är att hon har en bilnyckel på knippan. Närmare bestämt nyckeln till en ny Audi. Eftersom den sitter på knippan är det förmodligen hennes egen snarare än en lånad bil. Helt uppenbart är hon 18 år (enda åldern som både kan uppfylla att vara född efter 1986 och att ha körkort).

Hmmm… Vi har alltså en artonåring med en egen, rätt lyxig, bil. Är det verkligen målgruppen för SL:s kampanj om att resa jättebilligt hela sommaren? Det rimmar rätt illa. Hey, jag är 32 och behöver det där billiga sommarkortet mer än henne! Jag säger, slopa åldersdiskrimineringen. Billiga busskort till studenter och arbetslösa, snarare än ungdomar!

SL:s annons. / Uppförstoring av nyckeln. / Promobild av Audis nyckeldesign.

För övrigt så känns kampanjen helt misslyckad eftersom de satsat en helsideskampanj i flera dagar för att promota något vars information skall ligga på en site som inte är uppe ännu. Youth Challenge hemsida är bara en statisk bild med några osorterade företagsloggor på.

Jajjemen, nu är det det kursval! Det betyder att jag skall välja vilka universitet som skall få mina små påsar med statliga medel enligt Hås (Helårsstuderande). Sedan är det bara fyra veckor till tentorna och om de är riktigt snälla (dvs gör lätta tentor) så skall jag dela ut mina Håp-pengar (Helårsprestation) till de institutioner där jag studerar nu. Med tanke på det ekonomiska klimatet för universiteten idag så tror jag att jag kommer klara mina tentor.

Frågan är hur betryggande det är för mina framtida arbetsgivare att kvalitetskontrollen på min utbildning är så direkt avhängig statens dumsnåla utbildningspolitik.

Igår hackades AntiPiratByråns hemsida, som en reaktion på deras tillslag mot Bahnhof.
Hur rapporterar tidningarna om detta idag på morgonen?
Jag har kollat respektive hemsida för DN, SvD, Expressen och Aftonbladet.
Svenska Dagbladet hade nyheten föredömligt högt upp på sin förstasida, vilket är rimligt med något som är huvudnyhet från TT på morgonen. De har dock inte tagit ställning till nyheten utan publicerar bara TT:s text.
Dagens Nyheter hade ingenting om nyheten i sin pappersutgåva och på hemsidan hade de tryckt ner nyheten till en liten plats i Sverige-delen. Ingenting på förstasidan. Detta är i linje med deras nyhetsredaktions datorfientliga inställning. Kom ihåg att det var DN som tog in Fair-Plays påhittade statistik som bildnyhet på förstasidan för ett litet tag sedan.
Aftonbladet har av vissa beskyllts för att gå IFPIs ärenden, men de lägger upp nyheten rimligt synligt och presenterar TT’s text oändrad.
Expressen är det svarta fåret i ligan. Den enda tidningen som hittills producerat egen redaktionell text för nyheten. Visserligen låter de både APB’s jurist, Henrik Pontén och en “pirat” tala, men de har en tydlig övervikt för Ponténs budskap och låter honom ta ljuset från den egentliga nyheten. Bland annat får han säga att “Piraterna där ute är panikslagna.” När allt tyder på att det är tvärt om. De har aldrig varit så samlade och organiserade som nu. Dessutom hävdar han att Piratkopiering är det “i särklass vanligaste brottet”. Vilket är en ren lögn, för det är oklart vad som egentligen är brottsligt i de här fallen. Förmodligen är det enda brottsliga, Antipiratbyråns integritetskränkande behandling av personuppgifter. Alltså ett stort minus till Expressen trots att de lagt ner mer energi än andra på händelsen – de glömde ju bort själva nyheten!

Expressens intervju
Antipiratbyrån
Aftonbladet i IFPIs ledband.
Oklart vad som är brottsligt I
Oklart vad som är brottsligt II