Cykelväg innefattar tydligen hinderbana för cyklar.

Vi stannade vi Mälaren vid hemvärnets stridsskola för snabb påfyllning av blodsocker (hallongrottor) och en service av stortjejens cykel.

Vi badade inte.

Vid Sturehofs slott stannade vi för lunch. Det var trevligt att sitta i skuggan i deras fruktträgård och äta en caesarsallad. Sedan gick vi en promenad i slottsträdgården och hittade ännu fler hallon.

Den stängda entrén, det är den andra framsidan som är öppen.

Nästan hela vägen var längs skogs- och grusvägar. Mest var vägen kantad av skog och åker, men det fanns också en del beteshagar och under sista sträckan mot Tumba passerade vi några stora hästhagar.

Hästmöte.

Mot slutet kändes det att det var en lång tur, lilltjejen hittade i alla fall en bekväm position.

Avslappnad.

Samtliga bilder, med geotaggar och kommentarer, finns i ett eget set på flickr.

Först fick vi skaffa utrustning, det är inte så att vi var campingförberedda. Lilltösen behövde sovsäck och Stortösen behövde liggunderlag, vi behövde dessutom ett spritkök plus ett ton småattiraljer. Själv skaffade jag dessutom en ny cykel, och moddade den.

Vi började med en pendeltågstur till Jordbro som vi höll på att missa eftersom vikom under “rusningstrafik”. Jag påpekade att det är semestertider och att stationen i princip var tom och till slut blev vi insäppta med våra cyklar, fast på nåder.

Äntligen i Jordbro. Start.

Från Jordbro var det bara ett par hundra meter trafikerad väg innan vi kom ut i naturen. Vi följde skogsvägarna med bara en felkörning. Efter ett tag kom vi in på en “kulturstig” där lokala konstnärer ställt ut statyer i naturen. Den ledde fram till ett galleri och fik som var stängt, men när vi dök upp kom det ut en farbror med yvig frisyr och öppnade åt oss. Mycket trevligt.

Vi tar en fika i Kulturens hus äppelträdgård.

Tyvärr så sölade vi lite för mycket och efter en felåkning på golfbanan vid Årsta havsbad missade vi sista färjan över till Utö. Det var bara att försöka hitta någonstans att stanna över natten. En stunds frustrerat letande gav oss en plats i en liten skogsdunge mellan vägen, stugbyn och golfbanan.

Kvällsmat.

Morgonen därpå tog vi en tidig färja över. Vädret var toppen och Lilltösen vill bada direkt i hamnen.

Gruvbyns hamn på Utö

Vi passade på att ta en kort glasspaus innan vi cyklade över till Rävstaviks klippor för ett snabbt dopp.

Glass i solen.

Ett snabbt dopp i det kalla vattnet.

Besöket i Rävstavik blev kort då Lilltösen började bli hängig. Vi stoppade ner henne i cykelstolen, fällde den och cyklade vidare söderut. Givetvis med ett stopp vid kvarnen, så många gånger som jag navigerat efter den, men aldrig sett den på nära håll. Ett tips är att det finns fina hallonbuskar nedanför stenmuren som går runt kvarnen.

Utö kvarn.

Ju längre söderut man kommer desto ödsligare blir det, efter Spränga kommer det en pizzeria och sedan är det bara grusvägar, kilometer efter kilometer. Det är fint att cykla genom de öppna röjda landskap som de stora skyttefälten erbruder, men det blir rätt absurt när det ibland dyker upp sönderskjutna bunkrar eller stridsvagnar bakom kurvorna.

Sommargrusväg. Lagom oskärpa fråna att cykla och fota samtidigt.

Målet för dagen var Utö storsand. Det visade sig att stranden var så öde att vi kunde slå upp tältet precis var vi ville.

Som en paradisstrand vid medelhavet, bara lite kallare i vattnet.

Vi åt lunch innan vi slog upp tältet. Sedan undersökte vi omgivningarna och till middagen cyklade vi tillbaka till pizzerian vid Spränga. Vi behövde ju ändå åka dit och fylla på färskvatten.

Glufs!

Bra tältplats.

Dagen därpå hängde vi kvar så länge som möjligt eftersom det var så mysigt på stranden. Vi gick på upptäcks färder och upptäckte spännande saker som klättriga klippor, knastrig tång, förfallna bunkrar och gamla tomhylsor i sanden.

Rotig grunka.

Att det är ett gammalt skjutfält visar sig på fler sätt än stridsvagnar i naturen och tomhylsor i sanden. Andra dagen upptäckte vi att alla tallarna runt vår tältplats var helt sönderskjutna och precis bredvid tältet stod en platt sten som tydligen fungerat som måltavla.

Stenskott

Vädret blev sämre och vi bestämde oss för att börja cykla hemåt. Lagom till att vi var hoppackade började det ösa ner. Lilltösen var mest nöjd av oss, hon satt i cykelstolen, inbäddad i sin tjocka sovsäck (som snabbt blivit favorit) med en regnponcho över sig. Jag och stortösenstretade på i motvind, regn och lera mot Ålö färjeläge. Lagom till att vi var framme lättade det upp och solen kom fram igen. Vi hade valt att förflytta oss under den enda regninga timmen den dagen. Toppen.

Under tiden vi väntade på färjan passade vi på att äta middag på Båtshaket. Egenodlad lax och rökta räkor. Mums.

Avslutningsmiddag.

Resan över mysingen var guppig, men vattenstänket gjorde våra cyklar ordentligt rena från all lera. Lilltösen hittade en kopis att vila med.

Powernap.

Den sista biten var tråkig och full av missöden. Först gick inte pendeltågen från nynäshamnlängre utan vi fick tränga på cyklarna på en ersättningsbuss. Min cykel välte och barnstolen sprack. Vi tappade lilltösens Nemo-mjukisdjur på bussen och 100m från Karlberg trasslade ett regnskydd in sig i stortösens bakhjul så illa att kuggkransen lossnade från navet.

Fast på det hela taget var det en lyckad tur och jag är oerhört nöjd med min nya cykel. Fullastad och med Lo i sadeln är den tung, men väldigt stabil, det känns nästan som att köra en buss och det är ändå inte farligt jobbigt uppförs då den har väldigt låga växlar.

Alla bilder finns i mitt Fotoset Utö

Lite kallt för wakeboard?

Tittut innan maten.

Hamburgare och pannkakor. Allt kroppen behöver för både stora och små.

Starten var knepig, cykelvägen var avstängd vid universitetet och vi fick leda cyklarna på en provisorisk byggnadsställning över vägen och via roslagsbanans perrong för att komma rätt.

Byggnadsställning uppe bland träden

Vilse i löparspåret vid Stora skuggan

I Stora skuggan slog vi läger vid den lilla dammen. Väldigt lyckat för vår minsta cyklist som älskar vatten, och att jaga fåglar. Det blev svårt att få till middagsluren, och lunchen, …och någonting alls som inte innebar att springa omkring bland fåglar eller vatten.

Personerna på bilden verkar missnöjda med det otäcka grönstick som jag verkar ha försatt dem i.

Wild goose chase!

Det blev inga bilder av vårt picknicksentourage som dök upp litet senare, för jag fick fullt upp med att slåss om hallongrottorna som inte var tänkta att räcka till så många.

Först tog vi waxholmsbåten en kort trip till Nacka Strand, en vacker, och lättsam början på en cykeltur.

Bogserbåt.

En varning i boken för att bergbanan kan vara trasig och på dörrarna till den fanns den här lappen. Någon har skrivit till “…och vidare, och vidare” efter “avstängd tillsvidare.” Vi antar att bergbanan helt enkelt inte är en ingenjörsmässig triumf.

En hiss på hjul, hur svårt kan det vara?

Äntligen ute i det fria. Efter en seg uppförsbacke från Nacka Strand (sade jag att bergbanan var avstängd?) kom belöningen i form av en låång utförssträcka ner till nyckelvikens gård.

Foooosch….

Nyckelvikens gård var första etappstoppet. Titta på djur och ta fika, eller som det något makabert står i guideboken “Titta på grisar och grilla korv.”.

Vi sprang dessutom in i flera bekanta under fikat, vilket ger höga trivselpoäng.

Ett fågelbad.

Fikabröd.

Den fortsatta turen var både krånglig och jobbig. Det blir inte många bilder när man leder sin cykel upp för en grusväg som är så brant att det känns som att gå i en grusgrop, samtidigt som man har ett barn bakpå. Efter ett tag hade vi i alla fall krånglat oss ut ur snårskogens backiga småvägar och kommit ut i ett litet villaoråde.

Intressant mur.

Men även i villaområden går det att cykla fel.

På väg ner i Skurusundet efter att ha missat en liten avtagsstig mellan husen.

På rätt väg igen.

Vi följde Skurusundet ner mot Saltsjö-Duvnäs och tog en paus på en äng framför något som såg ut som en bystuga. Lilltjejens nalle fick åka själv efter att ha trillat i backen ett par gånger.

Avslappnad cykelhållning.

I Järla Sjö hade det hunnit bli sent, delvis på grund av alla våra felcyklingar. Lilltjejen började bli irriterad och vi ville mest hem så fort som möjligt. Fast för att kunna fortsätta alls tog vi först en kort ät- och lekpaus.

En traditionell småbarnsgunga, med skottkärredäck.

Järla Sjö var ett fantastiskt fint område med lägenheter mot vattnet och till och med ett par hus i vattnet.

On the waterfront.

Balkong med brygga.

Eftersom vi alla var så trötta tog vi Saltsjöbanan från Sickla till Slussen och cyklade därifrån hem.

Nunnor i Kungsan.

När vi äntligen kom hem hade lilltjejen redan somnat. Kanske ett dåligt betyg till föräldrarnas planering, men i alla fall ett gott betyg till nya barnstolen.

För mycket cykeläventyr.