Frozenswede

Vi firade midsommar med min familj i skärgården. Som en liten överraskning var även min moster och morbror och ena kusin där, dvs hela min släkt minus en kusin och en mormor.

Vi hade trevligt och mot all förmoda så höll sig vädret rimligt stablit. Under dansen runt stången var det till och med sol. Fast just vi missade det så klart eftersom dotterns mat och sovklocka inte var inställd på missommarfirande. Den sista lunchen svaldes samtidigt som vi hörde “raketen” avsluta dansen och vi anlände till ängen lagom till lotteriet. Inte helt fel iofs eftersom dottern vann en stoor badboll.

Släkten hänger på ängen.

Spänd väntan på lottdragningen. Totalt drog släkten ihop sex vinster så det var en god skörd.

Dottern springer runt stången tillsammans med några andra smågrodor.

Hemma igen var vi sugna på ännu mer prisutdelning, så vi hade en trekamp. Först dart.

Sedan golfboll i hink. Uppför.

Tillslut Freesbee i barnpool-grenen. Trekampen visade sig vara ett kastorama. Jag funderar på om det var min pappas sadistiska ådra som satte ihop tävlingen eftersom alla vet hur usel jag är på att kasta saker. Mot all förmodan gick det ändå riktigt bra.

Den enväldige domaren läser upp resultaten. Mitt lag vann!

Sedan ägnade vi kvällen åt diskussioner och att sitta in den nya altanen. Efter att vi ungdomar lagt oss körde en motorbåt in i en segelbåt i Linanäs (tvärs över fjärden), så “gamlingarna” satt uppe en timme till och tittade på helikoptrar och polisbåtar som cirkulerade.

Ett återkommande evenemang varje sommar är födelsedagspicknicken på Långholmen som två kompisar håller. Pinsamt nog var det här första året jag kunde komma. Vädret var fint och trots lite gnök och stök framåt kvällen hade jag det väldigt trevligt och kom inte hem förrän framåt ettiden på natten.

På väg till picknicken stannade jag på västerbron och tog en bild av solen som speglade sig i Mälaren.

Själva picknicken, jordgubbarna ligger i mitten.

På väg hem över Västerbron på natten

Stockholms skyline från Västerbron.

Några snygga moln jag såg på vägen hem.

Det här är nog stans mest absurda lekpark. Den är inklämd mellan en bergvägg och en extremt vältrafikerad (ansluter till E4:an) trefilig väg. Vem planerade den? Godkände den? Byggde den? Av alla som måste ha varit inblandade, fanns det ingen som reagerade? Kan det ha att göra med att Vin- och spritmuseet ligger granne?

Jag vill veta historien bakom den här.

Spring ut och lek, barn!

Vi brukar promenera i Hagaparken och om jag känner mig riktigt full av energi så vågar jag mig runt hela Brunnsviken. Det här är gårdagens promenad. För skojs skull har jag geotaggat bilderna också så ni kan gå in på flicker och se var de är tagna. Alla bilder från promenaden finns i ett “photoset” på min flickranvändare.

SS BRUN, vackert infattat i smidesjärn och taggtråd. Perfekt för en båtklubb som startades 1898, …eller var det 1889?

Någon har rott till Bergianska trädgården.

Målning under roslagsbanans bro vid Ålkistan.

En liten ö av skugga på fårens gräshav.

Dubbla budskap hom MC-klubben Stubborn. Välkommen, vi har järnbeslag över alla fönster.

Gula blommor är vår.

Ruinen som inte är en ruin* utan bara ett ofärdigt slott.

Drakarna är inte längre i ek utan i glasfiberarmerad plast, informeras det om. Dessutom är picknick förbjuden, av statlig hänsyn till lokalbefolkningen.

*I min definition av ruin krävs att det skall vara en byggnad som någon gång använts som har förfallit. En gammal grund som aldrig blev något kan knappast bli en ruin då, hur förfallen och ruinlik den än är. Men det är ju bara min tolkning.

Jag plåtade den här killen från höften samtidigt som jag cyklade förbi. Missade litet, men det blev rätt kul ändå.

Han fotar antagligen den där upplysta grästuvan. jag undrar hur hans bild blev.

Vi försökte oss på tur nr 1 i cykelpromenadboken, men kom bara några kilometer. Vädret var så fint och under den första pausen ringde några vänner och ville komma förbi och picknicka. Trots att det som cykling sett blev lite misslyckat så var det en mycket lyckad dag.

Starten var knepig, cykelvägen var avstängd vid universitetet och vi fick leda cyklarna på en provisorisk byggnadsställning över vägen och via roslagsbanans perrong för att komma rätt.

Byggnadsställning uppe bland träden

Vilse i löparspåret vid Stora skuggan

I Stora skuggan slog vi läger vid den lilla dammen. Väldigt lyckat för vår minsta cyklist som älskar vatten, och att jaga fåglar. Det blev svårt att få till middagsluren, och lunchen, …och någonting alls som inte innebar att springa omkring bland fåglar eller vatten.

Personerna på bilden verkar missnöjda med det otäcka grönstick som jag verkar ha försatt dem i.

Wild goose chase!

Det blev inga bilder av vårt picknicksentourage som dök upp litet senare, för jag fick fullt upp med att slåss om hallongrottorna som inte var tänkta att räcka till så många.

Plötsligt fick vi högsommar. Idag har vi tagit det lugnt och hängt med kompisar, men jag vill ändå dela med mig av några obseravtioner från dagen
Det var Stockholm maraton idag. Hett, torrt och folk betalar pengar för att springa två varv genom stan. Jag tittade på evenemanget, från en tunnelbanevagn som svischade förbi ovanför stömmen av människor. (Det gick ju inte att ta buss.)

Annars finns det hjälpmedel för förflyttning nu för tiden.

Vi var på Street baby och hängde därefter i Tantolunden. Allvaligt talat Tantolunden? Är “lund” en eufeminsm för en gles gräsplätt, inklämd mellan hyreshus och en motorväg? Ja, då är tantolunden verkligen en lund, om än överfull med nedrampade kapsyler, oljedroppande mopedister och övervintrade rockers med generande ölmage.

Lund, lund? Vardå?

På T-centralen kom vi knappt in genom spärrarna. Att lösa biljett i någon av de sex bemannade spärrarna kostar nu mer än att köra stadsjeep. Så alla står i den evighetslånga kön till pressbyrån, där en (1) stackars sommarjobbande tonåring försöker sälja biljetter till alla som skall ner i tunnelbanan på Stockholms mest trafikerade station. Det är lustigt hur det krävdes en borgerlig regering för att skapa en situation med statsfinansierade människor som rullar tummarna och en befolkning som får köa likt svältande ryssar under kalla kriget. Ja, lustigt om man slipper stå i kön själv.

Starkt jobbat av regeringen.

Vår lilla kompis var glad idag i alla fall. Hon var i sitt esse på marknaden…

Gul plasthink – den enda accessoar en liten tjej behöver.

…och senare på kvällen promenerade vi till Hagaparken och åt lite kvällsmat. Jag och sötis drack 0.7%-ig äppelcider i solnedgången och lillkompisen sög i sig sin välling.

Kvällsmat.

Vi har skaffat cyklar, barnsadel och en liten bok med bra cykelturer runt Stockholm. Första turen gick via Nacka Strand till Järla Sjö. Nu har jag börjat geotagga mina bilder också, så om ni vill se var de är tagna är det bara att klicka på dem och kolla kartan i Flickr.

Först tog vi waxholmsbåten en kort trip till Nacka Strand, en vacker, och lättsam början på en cykeltur.

Bogserbåt.

En varning i boken för att bergbanan kan vara trasig och på dörrarna till den fanns den här lappen. Någon har skrivit till “…och vidare, och vidare” efter “avstängd tillsvidare.” Vi antar att bergbanan helt enkelt inte är en ingenjörsmässig triumf.

En hiss på hjul, hur svårt kan det vara?

Äntligen ute i det fria. Efter en seg uppförsbacke från Nacka Strand (sade jag att bergbanan var avstängd?) kom belöningen i form av en låång utförssträcka ner till nyckelvikens gård.

Foooosch….

Nyckelvikens gård var första etappstoppet. Titta på djur och ta fika, eller som det något makabert står i guideboken “Titta på grisar och grilla korv.”.

Vi sprang dessutom in i flera bekanta under fikat, vilket ger höga trivselpoäng.

Ett fågelbad.

Fikabröd.

Den fortsatta turen var både krånglig och jobbig. Det blir inte många bilder när man leder sin cykel upp för en grusväg som är så brant att det känns som att gå i en grusgrop, samtidigt som man har ett barn bakpå. Efter ett tag hade vi i alla fall krånglat oss ut ur snårskogens backiga småvägar och kommit ut i ett litet villaoråde.

Intressant mur.

Men även i villaområden går det att cykla fel.

På väg ner i Skurusundet efter att ha missat en liten avtagsstig mellan husen.

På rätt väg igen.

Vi följde Skurusundet ner mot Saltsjö-Duvnäs och tog en paus på en äng framför något som såg ut som en bystuga. Lilltjejens nalle fick åka själv efter att ha trillat i backen ett par gånger.

Avslappnad cykelhållning.

I Järla Sjö hade det hunnit bli sent, delvis på grund av alla våra felcyklingar. Lilltjejen började bli irriterad och vi ville mest hem så fort som möjligt. Fast för att kunna fortsätta alls tog vi först en kort ät- och lekpaus.

En traditionell småbarnsgunga, med skottkärredäck.

Järla Sjö var ett fantastiskt fint område med lägenheter mot vattnet och till och med ett par hus i vattnet.

On the waterfront.

Balkong med brygga.

Eftersom vi alla var så trötta tog vi Saltsjöbanan från Sickla till Slussen och cyklade därifrån hem.

Nunnor i Kungsan.

När vi äntligen kom hem hade lilltjejen redan somnat. Kanske ett dåligt betyg till föräldrarnas planering, men i alla fall ett gott betyg till nya barnstolen.

För mycket cykeläventyr.

Lycka är…

…när det är mer spadar än sand i lådan.

Vi var uppe på observatoriekullen och njöt i solen.

Jag åt säsongens första glass, i alla fall i den här världsdelen.

Vagnen på grönbete.

Det finns sushi på andra sidan sandhögen.

Vad sade du nu?