Frozenswede

Min professor bjöd hem mig och familjen, vilket är en stor sak i Japan. Vanligtvis går man ut om man vill umgås.

Vi fick träffa hans fru, hans tre glada döttrar och hans hund.

Först åkte vi ut till hans hus i en betydligt mysigare förort än den vi bor i. Här fanns små cafeer, parker och insprängd grönska mellan husen.

Min familj framför Fukai-senseis hus. (Fukai själv tittar fram mellan dem.)

Efter en snabb lunch, då vår dotter bekantade sig med hans döttrar, packade vi in allihopa i en bil och gav oss av. Inget skämt, fyra vuxna, fyra barn och en medelstor hund i en japansk bil.

Photoshoot.

Jag visste att det skulle behövas bildbevis för den här…

Som tur var hade vi ett fint landskap att titta på under delar av resan. Andra delar var som vanligt instängda på ETC-vägar. Vår dotter sov dessutom hela resan, fantastiskt skönt. Efter en timme var vi äntligen framme vid havet.

Vår dotter var helt fascinerad och Fuka-senseis mellandotter badade med kläderna på.

Vi fick också se naturligt skördad wakame hänga på tork.

Efter ett tag på stranden åkte vi vidare ut till udden på en liten halvö där det låg en känd fiskehamn i staden Miura. De var speciellt kända för sina tonfiskar. Det hängde gigantiska tonfiskuvuden överallt, men det fanns även mindre fisk…

…med stoora ögon.

Och obskyra skaldjur.

Knaprigt. På riktigt, man fick dem öppnade och glillade på pinne.

Vi avslutade dagen på en liten krog i hamnstaden och åt utomjordiskt god sashimi.

Fru, minsting, mellan, stor och vår lilla rackare mitt i.

Klubbar är populärt och det finns klubbar för allt på institutet. Mot bättre vetande följde jag med några medarbetare till en teceremoni som anordnades av institutets teceremoniklubb. Teceremoni är något väldigt Japanskt. Som essensen av japansk gammal finkultur. Tydligen är det ovanligt även för japaner att gå på teceremoni och min ena kollega fick nästan lika ont i benen som jag av att sitta så länge på knä.

Set up-en

En glad japan bredvid min andra kollega (hon fick inte lika ont i benen) blir fotad.

Upphällning, omrörning, servering

Under tiden vi var i Ikaho (två dagar) hann vi i alla fall ta ett par promenader i den lilla staden. Den var som sagt, sömnig. Faktiskt på gränsen till död. Med stora fula, ödsliga byggnader och små tomma gator.

Mitt i bergsbyn låg ett hus…

Det var gott om vindlande gränder.

Vissa av dem hade mat, och sake.

Mest var det kusligt ödsligt

Fast å andra sidan var det samtidigt en vacker gammal bergsstad som under århundranden varit ett tillhåll för rika och mäktiga som behövt slappna av med bad i varma källor. Till och med kejsaren har ett boende där. Utsikten är magnifik och vissa delar av staden är nästan magiska.

Utsikten. Jag tog med fabriksbyggnaden från bilden ovan, i nedre hörnet.

Ikahos berömda trappor fotade uppifrån (som de alltid är).

Samma trappor i ett lite mer inspirerat perspektiv. Man kan även se ett av ljusschakten ner till en underjordisk, varm flod. Eh, bäck.

En liknande överjordisk varmvattenbäck.

Den slingrande vägen ner till vårt Onsen.

En underbar entré.