Frozenswede

Visst är Kawagoe mest svartsotade hus och sötpotatis, men det finns även andra sidor av staden.

Ingången till ett kissaten, japanskt fik.

Kawagoe var en viktig stad under Meijirestorationen, så man kan hitta en del hus i “exotisk” stil eftersom det var viktigt att ta till sig influenser från omvärlden.

Skådar mitt öga ett doriskt kapitäl?

Det finns också gott om små mysiga, stenlagda gågator mellan husen.

Men vad är det för en liten filur där framme?

Ibland stöter man på andra flanörer att hälsa på.

En hundvagn.
Vår bebis älskar hundar.

Det visade sig att vi har en liten stad med gamla handelshus bara några stationer från oss längs tunnelbanan. Kawagoe, som den heter, kallas ibland för Lilla Edo för att den påminner om Tokyos bebyggelse för ett par hundra år sedan. Merparten av husen längs huvudgatan är i gammal stil med affär på nedervåningen och lagerlokal på övervåningen. Alla husen var svartsotade vilket gav skymningskänsla även mitt på dagen.

Typiskt hus i Kawagoes gamla delar.

övervåningarna hade tjocka väggar och följaktligen tjocka fönsterluckor. Jag antar att det är för att isolera, men de tjocka, kantiga luckorna ger även husen en speciell tredimensionell känsla.

Rejäla fönsterluckor.

Något kvarter från huvudgatan ligger Kawagoes godisområde. Jupp, en hel gata dedikerad till godis. Kawagoe är nämligen även känt för sin sötpotatis, och förutom bakelser, öl och sötpotatis-på-en-pinne, så gör man godis av sötpotatis. Sedan använder de så klart också en massa andra saker till att göra godis av (som svart sesam, mosat ris och pressade bläckfiskar).

Sorry Sötis och bebis blev suddiga.

Symbolen för Kawagoe är deras klocktorn, tokinokane. Det är dock inte speciellt imponerande.

Ungefär som vilken klockstapel som helst.

Till slut köpte jag en klassisk japansk kockkniv (i Tokyo-stil) av en herre som hade jobbat i 40 år för ett svenskt företag och besökt Sverige vid flera tillfällen.
Kniven gled av sin egen vikt genom en morot, men han insisterade ändå på att få slipa den innan inslagning.

…i fem minuter. Schuii schuii schuiiii…

Alla skyltar är så målande. Vad sägs till exempel om att skicka in militären för att vrida om armen på barn som är på fel sida stängslet. Check!

Min begränsade japanska ger mig att pojken skriker att han hjälper till. Jag förstår inte.
Kanske skriker han på hjälp?

Kamakura hade även en del överraskningar att bjuda på. Bland annat massor av otypisk arkitektur. Som den här villan mitt i ett område av gamla japanska hus, bara ett stenkast från stadens berömda huvudstråk.

Det bara skriker amerikansk söder, även utan Texas-flaggan.

…som jobbar på min bebis dagis. Den hälsar alla välkomna. Idag har den hälsat på 234 personer. Fast jag är cirka 70 av dem för jag gillar att stå och prata med botten. Jag och botten är polare.

Den har till och med en tröja med mig på magen!

Senare på kvällen vandrade jag upp till Tsurugaoka Hachiman-helgedomen. Den skall vara uppförd till familjens och en krigsguds ära av shogunatfamiljen som bodde här på 1200-talet. (Se tidigare inlägg.)

Vägen fram till templet var kantad av tusentals rispapperslyktor

Elljusspår, japanese stylee.

Framme vid templet var det massor med människor och kommers. På planen nedanför såldes stekt och grillad mat från små stånd, vid trappornas topp såldes böner och horoskop av munkar.

Varm mat för att jaga bort den isande nattkylan, böner för själen.
- Ett helhetspaket.

Horoskopen kan vara bra eller dåliga. De bra behålls medan de dåliga knyts fast i närheten av helgedomen så att gudarna kan göra sig av med allt det dåliga.

En skog av otur

På området fanns en konstgjord sjö som blänkte vackert i natten. Fast det är svårt att fånga med stelfrusna fingrar och utan stativ.

Sjötomt.

Som avslutning, en av helgedomens stora nattlampor.

Själafyr.

Kamakura är en liten stad i närheten av Tokyo (en timme med tåg) som var hem åt en räcka av Shoguns som styrde Japan under 150 år (1180-1330). Staden är liten, men ligger nära havet (friska vindar) och har massor av tempel och helgedomar, bland annat en tio meter hög Buddha. Fast den såg vi aldrig, man blir ganska mätt på tempel emellanåt.

Det här är insidan på en fantastiskt välkarvad entré till ett av templen. Hela bygget hålls ihop av exakt noll spikar.

Som ett jätteplockepinn.

Så här ser övervåningen på entrén ut utifrån.

Zeldafans uppmanas att titta noga på nocken.

Hela tempelområdet låg utsträckt längs en liten dal med små hus och trädgårdar inbäddade i grönskan.

Lugn som når ända in till själen.

Eftersom vi lyckade pricka Coming of age-day eller något liknande så var det en massa människor i finkläder. Så nu blir det ytterligare en kimonobild här. Det var ju svinkallt den här dagen så det gäller att hålla sig varm med sin lilla pälskrage.

För varm i värme, för kall i kyla och helt omöjlig att röra sig.
Men visst är de vackra.

Studio Ghibli har ett museum. Ett måste att besöka om man gillar Hayao Miyazakis filmer, eller om man helt enkelt är under tio år.
Museet är ganska litet och extremt populärt så det kunde ha varit långa köer eller extremt dyra biljetter. Istället har man valt att släppa ett lagom antal biljetter varje månad, när man köper sin biljett får man välja vilken dag och tid man vill gå och biljetten gäller bara då.

Tyvärr råder fotoförbud inuti byggnaden, och utomhus fotade jag mest med min tjejs kamera och alla de bilderna försvann när hennes hårddisk skar sig för ett tag sedan. Här kommer tre futtiga bilder som jag tog före besöket.

De japanska barnen blev förskräckta när tre gigantiska västerlänningar plötsligt äntrade bussen. Okej, jag är inte såå stor, men de andra två är över en-å-nitti.

Museet i sig är byggt som ett retrofuturistiskt fort.

Fantastisk detaljrikedom i interiören. Ett blyinfattat Totoro-fönster! Men här blev jag åthutad och fick lämna ifrån mig kameran.

…av bira.

En kväll på stan hamnade vi i en bar, hamnade och hamnade, det finns rätt få barer så vi fick leta ett tag. De hade i alla fall ett bra utbud av exotiska ölsorter, dvs från Europa. De var dessutom kunglig hovleverantör. Till vår svenska knug. Mer troligt är att de bara fått tag på en lustig skylt, men udda var det i alla fall.

Sådär ser väl inte hovleverantörssigillet ut.

Ledsen för att det går så lång tid mellan posterna och att de är så torftiga, men jag sitter dygnet runt med mitt projekt nu. Hua.

I vilket fall så råder det ingen tvekan om vad som gäller i roppongi. Kuber, barnvagnar, surfingbrädor och aliens är tillåtna. Att springa, ligga och vila eller placera bomber på spåret är förbjudet.

…okej, alienansiktet är det japanska tecknet för handikappsäte.
Självklart, eller hur?