Frozenswede

När jag står i pressbyrån hemma brukar jag vara lite orolig om jag tittar igenom en tidning innan jag köper den. Helst skall man knappt titta på omslaget innan den är betald. Här, däremot, skäms inte folk
för att stå och läsa hela böcker i affärerna. Det är alltid fullt runt tidningsställen och hos bokhandlarna.

Populärt ställe, men lite kommers.

…eller by evening, som blir det senaste man är ute på stan när man har bebis.

Ledsen för denna upphakning på Ueno, men jag har ju en massa bilder därifrån.

Ueno är inte bara parken uten det finns såklart även en del shopping samt ett labyrintliknande marknadsområde (ameyoko, efter den största gatan) mellan husen.

Nattljus i Ueno.

Sidogata från Ameyoko. Skulle du äta här?

Det var en rätt fin fontän i Uenoparken och när jag fotade den så såg jag ett gäng ungar som lekte i regnet som blåste från den.

Fontän i solnedgång

Lekande barn

Uenoparken är stor och grön, men när man kommer ut från stationen är det inte helt uppenbart var man skall gå. (Klicka för större och snyggare bild.)

öh, ..parken-wa …öh… doko desuka?

Sedan märkte vi i och för sig att det var lättare att hitta från en annan utgång. Tokyo troget har även Uenostationen en massa utgångar åt olika håll.

Det första som bör sägas är att Uenoparken inte är en park i svensk bemärkelse. Lite naiva trodde vi att vi skulle få sitta i gräset någon timme. I själva verket består parken av lagda gångar mellan grupper av träd. Fast det finns både muséer och stora grupper av uteliggare också.

Eftersom vi var lite besvikna över parkens parkighet försökte vi hitta något hörn med större mysfaktor. Det fanns en stor blå fläck på kartan som var en damm, så vi gick dit. Vatten är alltid bra mysfaktor efter några veckor i storstadsdjungel.

Det skall finnas vatten där under någonstans.

Ja, dammen var en himla massa vegetation och rätt lite vatten.

Till slut hittade vi ett hörn som inte var helt igenväxt. Det befolkades av folk i kitschiga trampåtar och ett och annat förälskat par i roddbåt. Ingen kunde (såklart?) ro, så det hela var ganska festligt att titta på.

Sjöliv.

Vi gick ett varv runt dammen och hamnade i någonform av trumtävling. Tyvärr gick det inte att få några bra bilder av trummarna, men det lät supermaffigt.

Hotellet Sofitel med vy över Uenos gröna dammar.

Det finns också ett tempel, som jag dessvärre inte minns namnet på, i Ueno och utanför det står det en fredsfackla. Det är en bit eld som sparats efter atombomben i Hiroshima, och den skall vara en påminnare om atomkrigets fruktansvärdhet. Det står bredvid den att den skall brinna så länge som det fortfarande finns kärnvapen i världen. Så det lär vara ett tag till då, tyvärr.

Gaslåga för freden.
Tempeltak i solnedgången.

jag väntade jättelänge på att amerikanen i blå T-shirt skulle gå ut ur bild, men han tröttnade aldrig på att fota den där klockan.

Böneplattor i solnedgång.

Det finns många saker som jag kopplar ihop med att befinna mig i en storstad. En av dem för mig är diversitetet, något jag upplevde väldigt starkt i New York där gamla ruckel står vägg i vägg med blänkande skyskrapor. Stockholm är av olika anledningar på gott och ont
väldigt homogent, så det är uppfriskande för mig att vandra i inhomogena miljöer. Tokyo gör så klart skäl för klyschan om kontrasternas Japan på många sätt. De här bilderna är tagna femtio meter från varandra:

Sliten charm.

Glänsande rikedom.

På den övre bilden ser man hörnet av templet från posten om Breda helgon.

Jag har placerat min blogg i
Japan på bloggkartan.se

…anses som en ganska dålig verksamhet i större delen av världen, undantaget Norge och Japan. Vanligtvis brukar de skylla på jakten på att den behövs i forskningssyfte. Nog för att tjejerna här har kläder som påminner om de som labbassarna i vårt våtlabb har, men lokalen ser misstänkt butikslik ut.

Målningen var fin i alla fall, med en massa nyansskiftningar som inte riktigt kommer fram i fotot.

Till miljövänner kan jag nämna att det inte direkt verkar vara rusning efter köttet. Under de tjugo minuter som jag hängde utanför affären såg jag inte en enda kund!

Ofta stöter man på helgon som vakar över väldigt specificerade områden, men det går tydligen att hitte de som vägrat nischa sig. Det här måste vara helgonens motsvarighet till Clas Ohlson.

Helgon för bra affärer, harmoni och lyckligt äktenskap. I ett enda behändigt paket.

Det har hittat hit en massa nytt folk. Kanske är du en av dem. I så fall är du välkommen.

Jag är sambo med två fantastiska tjejer. Den ena hittade jag för fem år sedan, den andra är vår dotter. Till vardags sliter jag med att få allting att gå ihop: kramas med flickvännen, leka med dottern, presentera vettiga saker på jobbet, göra kul saker på fritiden. Ibland funkar det riktigt bra, ibland går det sämre, men för det mesta har vi roligt.
Ett tag framöver kommer bloggen att handla om betraktelser i Tokyo, där vi bor just nu. Eftersom jag gillar att fota kommer bloggen nog att vara rätt bildtung.

Kom gärna hit och titta på de bilder jag lägger upp.

Vanligtvis kan ni få tag på en större bild genom att klicka på bilden. Ni får gärna “låna” bilder jag har tagit, men jag uppskattar om ni berättar när ni gör det.

/Frozenswede

Dottern och jag äter middag.