Frozenswede

En vakthund inför helgen.
Den här stod på berget ovanför/bakom Toshogu-helgedomen. Den vaktade en liten liten helgedom där någon någongång funnit upplysning.
Precis bredvid gick en stig till någon helig plats för kvinnor (tror jag, min japanska suger) vilket visade sig vara en utsiktsplats över ett reningsverk. Ibland är det mindre spännande att hitta på sina egna sightseeing-rundor.

Glad eller ilsken? Svårt att säga, men snygga tänder är det.

Vi åkte buss från Nikko upp till Chuzenji-sjön och vandrade därifrån upp till Yumoto. Leden började med ett ganska kraftigt uppförslut. Det suger i benen när man har en annan människa på ryggen i uppförsbacke.?Ǭ† Precis i början fanns en utkiskpunkt över Ryuzu-no-taki och där var det tokfullt!

Inledningsvis var det många turister. Här fotar de drakhuvuds-vattenfallet.

Fast ganska snart mattades det ut. Det verkar som att de flesta åkt till vattenfallen, Ryuzu-no-taki, för att fota det och åka hem. Bara en liten bit upp blev det i stort sett folktomt och vi hittade ett mysigt ställe att luncha och rasta bebisen på. Resten av stigen gick på plankor längs floden/ån och över Senjogahara-platån fram till det maffiga Yudaki-vattenfallet.

Vår lunchspot.

Vandring längs ån.

Senjogaharaplatån…

…och dess omgärdande berg

den fortsatta vägen till Yudaki gick i höstfärger.

Yudaki-vattenfallet, tydligen ett populärt ställe för studenter att ta livet av sig på.

Skymningsvy från vattenfallets topp. (Eh, har vattenfall en topp?)

Yumoto på andra sidan sjön, man kan se den svaveldoftande röken stiga från de varma källorna, onsen, som orten är känd för.

Det är bra med tydliga skyltar och den här “varning för barn”-skylten går inte att missförstå. Man skall inte akta barnen utan akta sig FöR barnen.

Så tolkar i alla fall jag den.

Inga rabiata barn attackerade oss i alla fall. hela området var ödsligt som i en zombiefilm (precis innan zombiesarna raglar in i bild).

Vi fick, lite oväntat, en veckas semester så vi gav oss hastigt iväg till Nikko som är ett av Japans mest välbesökta turistmål. Fullt av tempel, “shrines” och pagoder och bara en dryg timmes tågväg från Tokyo är det en populär dagstur för folk som vill komma ut från staden. Vi valde att stanna i fyra dagar för att få lite tid att vandra i bergen, dessutom behövs det lite tid för att hinna leka med bebis.

En och en halv timme går fort när det är så spännande utsikt.

Nikko i sig var en ganska tråkig och turistig stad, men omgivningarna var vackra. Det här var vår väg till ryokan (billigt hotell).

Snygga gatulyktor.

Efter att ha installerat oss på rummet tog vi en liten promenad i närområdet. Det var oväntat intressant. Precis bredvid ryokan fanns en stenpark, vilket var just en park med stenar i, sedan kom en lång sträcka med vad som såg ut att vara stenbuddas, men som någon förklarade var flodens vakter som satt och lyssnade på flodens “bön”. Alla hade röda mössor och haklappar, och det är uppenbart hur pinsamt litet vi vet om de här sakerna. Dags att läsa på om japansk religion!

I stenträdgården stod det en pinne. Den som vet vad det här är får gärna berätta det.

Lyssnande beskyddare…

…floden de lyssnar på…

…och som vi dricker ur.

En bit upp längs stigen hittade vi också en kyrkogård, en vacker, gammal, kyrkogård. Mycket mossa, sten och susande träd.

Ingången var undangömd, men vacker, nästan mystisk.

En vackert mossbeväxt stenlykta

Strax därefter blev det för mörkt för att kunna ta fler bilder, men vi hann komma fram till en liten damm vid sidan av floden. Inbäddad i grönska och skymning ser till och med kraftstationen vacker ut.

Med rätt sinnesstämning blir det mesta lite vackert.

Den här dagen fastnade faktiskt jag också på bild, med bebis på ryggen och allt!

Lite ur fokus, men nog är det vi.

Nu är vi tillbaka efter fyra dagar i Nikko och det var verkligen ett annorlunda Japan. Väldigt mycket mer som hemma i Sverige, jämfört med Tokyo. Vi vandrade i bergen och tittade på tempel och fotade alldeles för mycket.

Fotat från vårt hotell.

En gång hade jag ett skojprojekt på gång, jag gick runt på stan och fotade folk som fotade folk. Fast sedan satt det i länge. Även på semestern kunde jag ta tillfället i akt att fota människor som tog bilder av varandra.

Så nu när jag funderade över om jag skulle fota de fåniga kamelerna eller inte så tänkte jag att bilden nog blir bättre om jag fotar någon som fotar kamelerna. Metafotografi, ungefär.

Räknas det som reklamfoto om man fotar reklam?

Alltså, det är så klyschigt att spela på “Kontrasternas Japan”, men vissa saker är riktigt …gulliga. Som de här hårda killarna som valt att tuffhänga bredvid den hjärtprydda, rosa Hello Kitty-statyn!

Jag antar att de väntade på sina dejter och att dejterna hade humor.

Me and Hello Kitty, we’re like this!

Av någon anledning är det nästan lättare att få tag på sushi i Stockholm än i Tokyo. Antagligen för att jag hittar bättre i Stockholm. I vilket fall gick jag tillsammans med en tysk och letade löpandeband-sushi i Ikebukuro.

Guldtallrik är säsongens fisk. Ingen aning om vad det var, mer än gott!
Plötsligt hamnade vi i kvarter med konstiga restauranter (indisk fredskebab), dansande sjuksköterskor och till oigenkännelighet modifierade Lexusbilar (tänk förgyllda fälgar och kristallkronor). Vi förstod ju att vi hade svängt fel någonstans. Givetvis fanns där också sköna hotell som det här.

Pris per timme och olika taxor för olika tider på natten, där ser man. Ändå utstrålade namnet sådan klass.

I vilket fall hittade vi till slut en traditionell sushirestaurant där en gammal gubbe gjorde bitarna en och en på beställning vartefter man?Ǭ† åt, och serverade dem direkt på bänken framför oss.?Ǭ† Nam!

För att förstå utropstecknet i rubriken så bör man veta att i Tokyo finns nästan
bara vitt bröd. …och med vitt bröd menar jag så fluffigt vitt bröd att en svensk formfranska framstår som kavring i jämförelse.
I Ginza hittade vi en bagare som faktiskt gjorde någon form av grövre bröd. Men 600 yen (ca 40kr) per miniatyrlimpa är förstås ganska dyrt. It’s Ginza, baby.

Så nära, men ändå så långt borta.

Ett hus i närheten av Harajuku. Antagligen en lek med de många jordbävningar som kontinuerligt drabbar Tokyo.?Ǭ† (Det var en i morse t ex.)

En spricka i fasaden?