Frozenswede

Jepp, blev “taggad” av Yukio, antar att det betyder ungefär att jag blivit kullad och alltså behöver svara på samma frågor som hon. Här är de, svaren:

Four jobs I’ve had in my life
Packare på ett lager, för att överleva studierna.
Ubåtsjägare under de stora ubåtsjakternas tid.
Skuldindrivare på Mallorca.
Webmaster för www.kth.se sedan nittotalet.

Four movies I can watch over and over
Flykten från New York, gritty cyberpunk ett år innan bladerunner.
Hardboiled – filmen som -94 sparkade mig ut ur hollywoodactionträsket (och in i HK-actionträsket).
Den gode, den onde, den fule.
Grosse point blank
Sleepy Hollow
De sju samurajerna (Blev det sex stycken? Berätta inte för någon.)

Four places I have lived
En etta på KS-området, strömmen försvann en timme varje måndag när de testade sina nödgeneratorer.
På babordsidan av HMS Gävle, en Kustkorvett typ Göteborg.
Otaliga ställen, från lyxvåningar till skabbhotell, i Palma.
Nu bor jag i vasastan sedan några år.

Four TV shows I love to watch
Carnevale – Nedlagd
Jeremiah – Nedlagd
Buffy/Angel – Nedlagda
Lost

Four places I have been on vacation
Las Vegas – Yacuzzi med Yakuzan.
Vietnam – Mygginvasionen i mekongdeltat.
Japan – Vettiga människor reser från Kyoto på sommaren.
Mexiko – En gristaxi till nästa by tack.

Four websites I visit daily
gmail.com
imdb.com
helgon.net
Mitt schema

Four of my favorite foods
Japanskt – Udon, sushi, yaki-
Etiopiskt – Abyssinia
Persiska meze – Hemlagat är bäst.
Nattmacka – Jag är en notorisk nattätare.

Four places I would rather be right now
I sängen med min sovvarma bebis, klockan är ju snart elva.
I sängen med min sovvarma flickvän, klockan är ju snart elva.
I sängen med min desighistoriabok, klockan är ju snart elva.
I sängen, jag skall upp tidigt imorgon och klockan är redan över elva.

Sedan är jag lite dålig på kull, speciellt när jag är trött så jag hinner inte kulla någon vidare.

Vi var förbi på Föreningssparbanken häromdagen och de hade följande kalkyl (från Institutet för Privatekonomi) på display.

Bankfeminism.

Vid första anblick ser det ut att vara en helt reko kalkyl över ekonomin för en nybliven barnfamilj. Visst jag kan leva med att de förutsätter olika löner för mannen och kvinnan, det är en realitet som är svår att förneka. Fast sedan undrar jag vad banken har för agenda med att bara kvinnan tar ut föräldraledighet. Visst är uttaget av föräldraledighet snedfördelat i samhället, men inte så 100%-igt. Dessutom är det moraliskt tveksamt av dem att i sin “standardkalkyl” förutsätta en fortsatt snedfördelning, och på så sätt faktiskt styra unga familjer till en ökad ojämställdhet.

Uppförstoring av löne- och föräldraledighetsskillnader.

Intressant att de till och med valt att ta med deltidsarbete när barnet är på dagis och att givetvis mamman är den som förutsätts ta ledigt då med, trots att det finns få biologistiska argument för det eftersom barnet knappast kan antas vara helammande när de är på dagis.

Not: Visst det är ett antagande vilken av posterna som är mannen och vilket som är kvinnan, men allvarligt skulle en bank anta att kvinnan tjänar mest och inte tar ut någon ledighet alls? Eller att det handlar om en homosexuell familj där ena parten tar allt ansvar för barnet? Näe.

Som nybliven förälder är det en helt ny värld att upptäcka. T ex. är det ett veck i tröjan, eller har P O. P uppgraderat sitt varumärke?

Porn O. Pyret

Tionde december föddes min lilla tös.
Nu heter hon Lo och gillar att ta sovmorgon på mig.

Lo gillar att ligga varmt.

Häromdagen lagade jag gnocci och min flickvän gjorde en sallad. Bland annat ingick basilika så vi köpte en basilikaplanta. Två dagar senare hittar jag plantan gömd bakom en flaska olivolja i köket.
Vad jag undrar är varför sparade hon ett blad? Var det för brunt kanske? Men varför spara en planta med bara ett blad? Givetvis har jag frågat min flickvän, men det finns inga svar.

Sambolivet är fyllt av mysterier.

Efter salladen

Det finns en klassisk Hassan-sketch där de ringer upp en butik och säger att de har fått fel schampo. det står nämligen “för fett hår” på flaskan och de vill ha ett schampo “mot fett hår”. Nu är det inte några sådana enkla problem jag brottas med i duschen. Näe, min schampoflaska har inte en beskrivning som går att misstolka, det är inte ens ett syftningsfel, min schampoflaska ifrågasätter nämligen hela min existens!

Normalt hår?

För om inte ens schampotillverkaren vet vad normalt hår är, hur skall jag kunna göra det? Det får mig att fundera på vad normalt betyder och om det egentligen finns något som är normalt. Det är då jag inser att mitt schampo är queerteoretiskt förankrat.

Annat inlägg om Sunsilk. (Ni får scrolla ner en bit.)

Efter att ha läst Yukios inlägg om stammisar så känner jag att jag måste berätta om mitt eget stammisskap.

Visst, jag har min egen City-utdelare som jag hälsar på varje dag, och som känner igen mig så snart jag viker runt hörnet till hans gata. Min indiska restaurant tycker att det är okej om jag inte har pengar, jag kan betala nästa gång. Till lunchen har jag ett par andra restauranter att välja på där de känner mig vid namn, men det är inte de som är de riktiga stammisskapen, inte för mig. För visst, det går att köpa sig till ett stammisskap, eller t o m vänta sig till ett, för om du spenderar tillräckligt mycket tid eller pengar på ett ställe kommer de som jobbar där att känna igen dig till slut. Fast för mig är det när bekanskapen uppstår över ett gemensamt intresse, för då sitter det i även om du slutar spendera pengar, eller t o m att dyka upp.

Förvirrande? Låt mig illustrera med ett exempel.

För ett par år sedan var jag uttråkad och fick för mig att återskapa min barndoms seriealbumslåda. Några Tintin, några Asterix och Lucky Luke och en hel del Spirou plus ett par Yoko Tsuno. Så jag köpte några begagnade album här och några där. Efter ett tag hade jag det mesta och svårigheten var att hitta de där allra sista albumen. Speciellt Yoko Tsuno var svåra att komma över. Så jag började höra mig för hos handlarna och en av dem, Lasse på Seriegrossisten, var hyfsat hjälpsam och sade att han hade en nyinkommen hög som han tycket att han hade sett några Yoko i. Så jag kom tillbaka några dagar senare, sedan dök jag in med oregelbundna mellanrum och allt knepigare önskemål. Jag köpte sällan, men jag var väldigt noga med vad jag köpte. Under våra diskussioner slank det också in lite privatliv och till slut var vi så tjenis att vi kunde träffas och ta en öl.

Nu handlar jag inte så mycket album längre, men fortfarande får kompisar rabatt om de säger att de känner mig och det händer att jag svänger förbi. Då brukar han alltid säga något i stil med att Art Spiegelman har släppt ett nytt album och det är slut överallt, men att han sparat ett ex åt mig. Eller så springer jag på honom på Odenplan och han berättar glatt att den där cancellerade fortsättningen på Hermann Huppens medeltidsäventyr är på gång igen. Det är skönt att veta att man är önskad, inte bara för pengarna.

Som Yukio skriver, stammisskapet är en sorts existensbevis i en storstad. Därför gillar jag att kunna slinka in till min seriehandlare efter stängningsdags, småprata litet och sedan glida hem med en ovikt Tintin i nytryck under armen.

Yukio om att vara Stammis
Seriegrossisten
Spiegelmans inte längre nya, men fortfarande fantastiskt vackra album om 11/9.
Kul och ambitiös hobbysida om Spirou
Yoko Tsuno
Hermann Huppens bibliografi, favoriter är Towers of Bois-Mary, Jeremiah och “one shot”-albumen

Efter ett längre upphehåll, som mestadels berott på två saker, är jag tillbaka till det numer ohippa bloggandet.
Av en växande skara (framförallt journalister) spås bloggandet att dö under 2006. Jag kan inte annat än fundera på anledningarna till deras spådom. Kan det vara så att de är trötta på konkurrensen och försöker använda sitt inflytande till att ta tillbaka den mark de anser att de har ensamrätt till? De maktmetoder de använder i sin argumentation tyder på det. Att infantilisera och hävda att bloggar bara erbjuder information i stil med vad bloggaren åt till lunch och om det är jobbigt att städa, säger mer om de som argumenterar än om de som bloggar. Under 2005 har bloggosfären bidragit till en intressant och, framför allt, ökad offentlig debatt. Oroväckande att journalister i Sverige idag vill stävja den trenden.
En annan, mindre konspiratorisk, teori är att de helt enkelt är usla spåtanter. På sidan ett i boken över trendspaningar står att det som är hippt idag är töntigt imorgon. Okej. Fast det gäller sedan att veta när det är applicerbart. Internet blev ju inte ohippt efter ett år direkt, inte heller e-post, eller webb, eller e-handel, eller… Ja, ni förstår. Så, visst, bloggandet är tillräckligt ohippt nu, men inte ohippt för att dö utan snarare så ohippt som ett etablerat “fenomen” är.

Ja, om ni är intresserad av mina två anledningar så är den ena faktiskt att jag bloggat en del på några andra ställen. Den andra anledningen är att jag i början av december begåvades med en liten dotter, och det är en person som kräver en hel del av min uppmärksamhet.

Så tack för att ni har väntat (för jag ser er på statistiken ) och jag hoppas att ni hänger med mig genom 2006 också.

Liket lever, leve …bloggismen(?)!