Frozenswede

Förra veckan hade jag ett Stephan Mendel-Enk-moment när jag såg en, eh, …kvällsblaskas reklam. Ni vet den där det är bilder på reportrar och ett kort citat från visad reporter. Just det här citatet löd: Att ranka fansen är som att smyga upp bakom Alan Smith i spelargången och viska “vad söt du är i håret, lilltjejen”. Man ber om stryk.

Till att börja med kan jag villigt erkänna att jag inte har en aning om vem Alan Smith är eller ens i vilken idrott som man kan smyga omkring i spelargången och viska saker. Jag har ändå svårt att räkna alla sätt som det här citatet är knasigt på.

De mest galna delarna tycker jag i alla fall är könsstereotyperna och våldsnormen.
1. Det värsta man kan göra för att provocera någon manlig man är att jämföra honom med en tjej. Av alla liknelser av hur reportern skulle kunna reta upp en annan person så var det mest självklara och mest provocerande att kalla en man för kvinna. Hua, så nedsättande!
2. Mäns makt med hjälp av hot om våld. Den otrevliga företeelsen som gör att män faktiskt så sällan behöver bruka våld för att behålla sin maktposition. Reportern gör fullständigt klart för oss att det inte går att betygsätta, eller ens uttala sig om hur fansen* beter sig. För då kommer slag, sparkar och misshandel säkrare än ett brev på posten. Men det är inte det värsta utan istället för att oroa sig över den här hemska censuren och rättsövergreppet så skämtar (den manlige och maskulint framtonade) reportern bort hela problemet. Lite som att det är en självklarhet att vi inte kan prata om de här småtokiga, våldsamma fansen.

Fy fan!

Det här skall alltså föreställa reklam för, eh, kvällsblaskan och deras sportbilaga. Nej, för mig är det det bästa argumentet hittills för att rösta på F! nästa år.

* För de supportgrupper som åsyftas består av 100% män. (ja, jag vet att det finns kvinnor med, men de är så få och jag orkade inte skriva ut alla decimalnior utan avrundade med ingenjörsmässig noggrannhet)

Som skeppsarkitekt slår mitt hjärta dubbelslag nu när Ostindienfararen Götheborg är i stan.

Under helgen kommer Segelskutan att ligga vid Skeppsbron i Gamla Stan och jag rekommenderar alla att åka dit och titta. Idag och på söndag kommer de dessutom att ha visning ombord.

Fotomontage i bästa Erik Dahlbergh-anda. skeppet ser ut att vara lika stort som halva gamla stan.

När ni fascinerats av Ostindiefararen tycker jag att ni skall ta en liten extra promenad ut på Skeppsholmen och titta till Stockholms eget båtbyggarprojekt, Stockholmsbriggen. Hon är nu redo att gå av stapeln och kommer att sjösättas om drygt en vecka!

Götheborgs hemsida
Stockholmsbriggen

Attans! Synd att bilden blev så bred att det ser junkigt ut. Nackdelen med att djuplänka är att det är svårt att ändra bildstorleken.

Jaha, fick via Sanna reda på att folk lägger upp sina badrumsskåp i bloggarna nu. Hon säger att hon aldrig rotar i folks badrumsskåp och att det nu blir kul att se hur andra har det. Heh, jag kan säga att badrumsskåpsrotande är litet av en hobby för mig. Fantastiskt kul och intressant att se vad det är värdinnan har på sig som luktar så konstigt och om värden använder hyvel eller apparat. För många år sedan gick jag en kurs i farmakologi, de kunskaperna i medicin gör att badrumsskåpssnokandet leder till en hel berättelse om skåpets ägare.

Visa mig ditt badrumsskåp och jag kan säga dig hur du mår. Ungefär.

Mitt och min sambos skåp är litet, den översta hyllan är min. Det mesta ligger kaotiskt utspritt på hyllor i en garderob.

överst: Skåpet stängt och öppet. Nederst: en av garderobshyllorna.

Efter terrordåden i London blev det stort hallå om övervakningskameror, även här i Sverige. Det talades mycket om att vi behövde fler och bättre kameror. Gärna överallt.
Det påminner mig om en gammal Arne Anka-strip: En full kille frågar en tjej om hon vill knulla, hon svarar givetvis nej och då utropar killen “jävla luder”. Till detta är kommentaren att hans slutsats går rakt emot vad hon just bevisat.
Precis så har media betett sig efter bomberna. För i London, med deras många gånger fler kameror per invånare lyckades de inte stoppa något av terrordåden, de lyckades inte varna någon innan bomberna brann av och de kunde inte koordinera räddningsarbetet bättre på grund av kamerorna. Inte ens i det efterföljande spaningsarbetet som ledde till gipandet av flera förövare spelade kamerabilderna någon avgörande roll.

Om man gillar konspirationsteorier kan man ju alltid fundera över massmedias roll i hetsen efter fler kameror, samma massmedia som karvade guld med de gryniga bilderna på förstasidor och i extrainsatta nyhetssändningar.

Fast de viktiga frågorna vi måste fokusera på är: Vad vinner vi och vad förlorar vi på att ha övervakningskameror? Vem skall övervaka vem?

Hittills har ingen, mig veterligen, lyckats visa på någon faktisk vinst i form av t ex ökad trygghet eller snabbare hjälp vid olyckor eller brott. Istället hörs bara flummiga argument om ett dunkelt hot som skall motas bort med knivskarpa kameralinser. Förlusterna är däremot lättare att räkna, den största och mest uppenbara är individens inskränkta integritet. Att massbevaka laglydiga medborgare är något som inte hör hemma i en demokrati. Sedan förekommer det dessutom missbruk av inspelade övervakningsfilmer.

Det är lätt att se att de som övervakas är du och jag, våra vänner och familjer, vem är det då som skall övervaka? Som det ser ut idag är det mestadels privata aktörer. En av de största är franskägda Connex. Andra stora övervakare är gallerior och varuhus. Alltså betalar vi näringslivets trygghet med vår integritet.

Så vad vill vi egentligen, bevara vår demokrati eller lämna makten till privata intressen? Tänk på det nästa gång du ser en övervakningskamera.