Spöad flickvän, har det verkligen med könsmakt att göra?
Min sambo går just nu igenom “Slag i luften” (SOU 2004:121). Det är en statlig utredning som handlar om mäns våld mot kvinnor. En av grundteserna i utredningen är att mäns våld mot kvinnor är en del av könsmaktsordningen i samhället. Det är en syn som staten uttalat har haft sedan början på nittiotalet, och med åren har den växt sig stark. Nu ses den som en självklarhet. Redan i inledningen klargörs att mäns våld mot kvinnor är ett uttryck för en könsmaktsordning och ett sätt att upprätthålla densamma. Alla siffror verkar dessutom peka på det. I nära relationer är det nästan uteslutande män som misshandlar och offren är i lika stor utsträckning kvinnor. Det finns dessutom en tydlig könsmaktsordning i samhället, med män högst upp på täppan, det går inte att bestrida. Så kopplingen är solklar, vi har könsmaktsförhållandet och vi har en övertydligt snedfördelad misshandelsstatistik. Givetvis hör de ihop.
Eller?
För mig är det något som inte stämmer. Okej, jag köper att män är mer våldsamma än kvinnor. Vi kan utan att överdriva säga att män är våldsamma till skillnad från kvinnor. Tittar vi på statistik över dömda våldsbrottslingar i Sverige hittar vi bara män. Men om vi letar efter statistik på offer stämmer det inte längre. Mer än dubbelt så många män som kvinnor blir utsatta för våld, eller hot om våld. Tre gånger fler män än kvinnor blir så illa skadade att de hamnar på sjukhus. Varför spöar vi män oftare upp andra män än vi spöar upp kvinnor?
Om nu mäns våld är ett uttryck för könsmaktsordning så skulle jag säga att vi har tydlig och entydig statistik för att män står lägre i kurs än kvinnor. I alla fall i mäns egna ögon.
Antingen är mäns våld ett uttryck för könsmakt och då står män själva lägst i kurs. Eller så har vi ett könsmaktförhållande i samhället där kvinnor står lägre än män och då är inte mäns våld ett uttryck för det förhållandet.
För mig är det någonting i statens resonemang som inte håller, finns det någon som kan förklara för mig vad jag har missuppfattat?
Annars tycker jag att det är dags att behandla problemen som separata. Mäns våld är ett stort problem, det måste vi komma tillrätta med. Ojämställdheten mellan könen är också ett stort problem som måste åtgärdas. Tyvärr är jag tveksam till att det bästa sättet är att klumpa ihop de två problemen och försöka bearbeta dem som om de vore ett.
Slag i luften – En utredning om myndigheter, mansvåld och makt.
SCB – Våld och hot drabbar främst tre riskgrupper
Jag tror Du har en poäng – klumpar man felaktigt ihop två problem tar man dessutom risken att inte lösa något av dem.
Mäns våld riktar sig för övrigt i långt högre grad mot andra män, än mot kvinnor. Ingen könsmaktsteoretiker har hittills förmått pyssla ihop den ekvationen med teserna i behåll.
Comment by Anders — January 23, 2005 @ 02:07
Både och. Spöa upp sin partner har med könsmakt att göra. De vill ofta trycka ned och utöva makt.
Att män står för merparten av det övriga våldet har inte med könsmakt att göra utan mer “pinka in revir” tror jag. Jag såg ett program om apor där de manliga aporna ständigt låg i konflikt med varandra, slagsmål om rangordning och revirfejder med andra grupper. Vi är ju närmast släkt så varför inte, utan att förringa människan som art, göra en jämförelse?
Bara en tanke?
Annica
Comment by Annica Tiger — January 23, 2005 @ 15:01
Kanske. Jag är varken för eller emot biologism, men det känns jobbigare att tänka sig att våldet är nedärvt. Då har vi mycket mindre möjligheter att påverka det. Jag hoppas att våldet är socialt/behovsbetingat. Vi är våldsamma för att vi lever i ett samhälle som uppnuntrar det, aporna för att det är en nödvändig del av deras överlevnad.
Även om jag tror att Annica har en poäng, så drar jag mig för den typen av resonemang eftersom det ligger snubblande nära det resonemang som förs av de som tycker att våldtäkt är försvarbart. “Männen kan ju inte hjälpa det, det är deras drifter.”
Comment by Frozenswede — January 23, 2005 @ 16:21
“Männen kan ju inte hjälpa det, det är deras drifter.”
Fast vad jag har förstått är de flesta våldtäkter ett sätt att dominera och har inte bara ett sexuellt syfte och då går det mer under könsmaktsordning än att de inte kan styra sina drifter. Jag tror inte på tesen att de våldtar för att de inte kan hjälpa det, hejda sina drifter. Drifter har alla människor, men de flesta våldtar inte andra för det.
Visst är det svåra frågor.
Men jag tror att mycket finns i generna, men miljö och social påverkan är minst lika viktig.
Annica
Comment by Annica Tiger — January 23, 2005 @ 19:53
Hej Annica. Det är svårt att säga hur stor andel våldtäkter som är orsak av dominans pga mörkertal, förövare och offers beskrivningar etc. Jag tror att du har rätt, men det är svårt med statistisk bevisning. Det spelar heller ingen roll i det här perspektivet, det som var min poäng var att många som står i strafflindringsbåset gärna pratar om biologi och drifter. Då tycker jag att det känns farligt att vandra in på det området själv utan stadiga bevis. För då är det lätt hänt att man går deras ärenden åt dem.
Personligen tror och hoppas jag att miljö och samhälle har stor inverkan.
Men allt sådant här är svårt. Jag tror att vi tycker ganska lika, fast jag är fegare. Jag vill ha tydliga bevis innan jag säger bu eller bä. …och det tar mig tillbaka till ruta ett där jag reagerade över att staten och de flesta initierade tyckare anser att mansvåldet är ett uttryck för könsmakt och jag kan inte se det sambandet. Det betyder inte att det inte finns, bara att jag hittills inte sett något som tyder på att det är så, och då känns det risky att, som regeringen, lägga upp hela sin strategi på det antagandet.
Eller så är det bara en pusselbit där ute som jag har missat.
Comment by Frozenswede — January 23, 2005 @ 21:45
-> Annika
Problemet med den godtyckliga tillämpningen av könsmaktsperspektivet är att begreppets vetenskapliga användbarhet försvinner.
Använder man perspektivet endast när det stärker grundantagandet, kan ju tesen inte falsifieras. Könsmaktsperspektivet blir därmed en “sanning” eftersom det infogas i premisserna.
Comment by Anders — January 24, 2005 @ 01:06
Nu har jag ju inte läst utredningen (SOU 2004:121), men skulle det inte kunna vara så (lite som Annica är inne på) att det är “olika” slags våldsbrott det är frågan om? Det är tex stor skillnad på våld i hemmet (ofta man mot kvinna) eller misshandel på stan (man mot man). För att kunna resonera kring det måste man nog koncentrera sig på våldet i hemmet. För frågan är ju inte huruvida män slår män eller kvinnor på stan, utan varför män slår kvinnor i hemmet. Och det är den “typen” av våldsbrott som jag tror att undersökningen utgår ifrån. Så din idé faller lite platt, även om det var en fint uppställd teori.
Sedan kan man ju fråga sig varför det är män som slår kvinnor och inte kvinnor som slår män?* Och där tror jag maktbalans och könsmakt kommer in.
* Jag vet – en promille, eller så, slår män.
Comment by Sanna — January 24, 2005 @ 11:14
Sanna. För det första är det ingen teori jag presenterar. Det är ett frågetecken, något som inte stämmer i resonemanget som förs i den här skrivelsen, och debatten i övrigt. Jag uppskattar alla förklaringar. Tyvärr tycker jsg stt din vinkling inte sänder mina tankar platt till marken utan snarare stärker dem ytterligare. Min utgångspunkt är att män, till skillnad från kvinnor av någon anledning är våldsamma. Så i hemmet finns bara barn och ungar att spöa, vilket de gör, men ute bland folk finns både män och kvinnor att välja på och då slår de (vi?) bara män. Alltså spöas män när det finns ett val. Jag förstår inte hur det skulle fylla glipan i logiken?
Notera att jag vill motverka all form av mansvåld. Jag ser också det sneda könsmaktsförhållandet i samhället och jobbar aktivt för att rätta till det. Det jag är tveksam till är om det är så smart att bunta ihop de här två problemen och försöka lösa dem som om de vore ett, när det inte verkar finnas några tydlika indikationer på att de verkligen är samma problem.
Comment by Frozenswede — January 24, 2005 @ 11:37
Ah, jag måste ha missuppfattat dig. Jag trodde att du hade en idé (teori, fråga?) om att våldet inte var en könsmaktsfråga, eftersom män till större del slår andra män än de slår kvinnor?
Vad jag menade var att man nog bör se olika våldsyttringar i olika sammanhang och i sina olika “miljöer”. Alltså skulle just våld i hemmet mycket väl kunna vara en könsmaktsfråga, eftersom män slår kvinnor och kvinnor inte slår män.
Hur som helst tycker jag inte att just det att män slår kvinnor (eller andra män) egentligen är det viktiga – vad man istället bör fokusera på och göra någonting åt är varför män envisas med att slå.
Comment by Sanna — January 24, 2005 @ 13:38
“Så i hemmet finns bara barn och ungar att spöa, vilket de gör, men ute bland folk finns både män och kvinnor att välja på och då slår de (vi?) bara män. Alltså spöas män när det finns ett val. Jag förstår inte hur det skulle fylla glipan i logiken?”
“Alla” vet att man inte slår kvinnor. Det vet även en kvinnomisshandlare. Att göra det offentligt vore osedvanligt korkat. Den sortens misshandel vill man inte stå för. Har du nånsin hört en man skryta med att han har slagit sin fru? Men att skryta om att man givit en annan man på käften går bra. I vissa kretsar i alla fall. Men inte i NÅGON krets erkänner man att man slår hemma. Fru och barn. Det är nämligen skamfyllt. Vilket det inte är att klappa till en karl. Alltså är det inte alls nåt “val” egentligen. Man slår en karl man blir förbannad på, medan kvinnomisshandel mer är att likna vid tortyr, med nedbrytningsprocess.
Som har allt att göra med kontroll.
Comment by Monica — January 24, 2005 @ 17:45
Hej Monica, välkommen in.
Visst har du rätt. Kvinnomisshandel handlar om makt, det är en nedbrytningsprocess, och för den drabbade kan det liknas vid en tortyrsituation. (Eller kanske en gisslansituation eftersom många misshandlade kvinnor uppvisar ett tydligt stockholmssyndrom.)
Fast jag ser ändå tecken på att det från förövarens sida är samma mekanismer. För jag tror att många misshandelssituationer på stan också handlar om makt. Dessutom lyder båda typen av fall under de manliga “reglerna”. Den misshandlande måste ha blivit provocerad för att kunna rättmätigt utdela sitt straff. Sedan må provokationen bestå i att någon spiller öl på krogen eller att frun har stört under sporten. Det verkar konstigt att skilja manligt våld från manligt våld när mekanismerna bakom är så lika. Det som jag regerade på i första hand var att av alla galenskaper i samhället. Det finns tusentals exempel på hur män premierar män framför kvinnor i samhället. Så väljer utredningen att ha den här, i mitt tycke, svagt underbyggda teorin som grundpelare. För mig är det oförståeligt och jag tycker att det är synd, eftersom nästan allt annat i den ganska tjocka utredningen känns genomarbetat, välgrundat och klarsynt. men grundtesen kan jag inte hitta något självklart belägg för.
Sedan måste jag tillägga att det är något av en sjukdom jag har att hur bra någonting är så hittar jag det dåliga och fokuserar på det. Ju bättre något är desto mer irriterar jag mig på det som inte är fullt så bra. Någon slags missriktad perfektionism. Förmodligen måste jag motarbeta min inre petimäter och även skriva ett inlägg om de bra delarna i utredningen också.
Comment by Frozenswede — January 24, 2005 @ 23:57
female nipple torture techniques
Spöad flickvän, har …
Trackback by Espen Olafsen — October 16, 2005 @ 07:03
Självklart, blir även män misshandlade men kanske inte samma utsträckning som kvinnor när det kommer till förhållanden. Och det är väl det man utreder enligt(SOU 2004:121). Där är det 95% av fallena där kvinnan blir misshandlad. Frågan blir självklart varför domineras siffrorna över misshandel av män? År 1998 så kom det in 20 516 polisanmälningar om kvinnomisshandel. Men Kriminologen Leif G W Persson har uppskattat antalet misshandelstillfällen i Sverige till ca 300 000 per år. Den allmänna kvinnosynen och kvinnoförtrycket går att spåra långt bak i historien. Det handlar mer om hur misshandlaren omvandlar terrorn till kontroll genom att få en undertryck kvinna som tyglas av mannens hotande styrka. Många professorer och forskare är överens om att kvinnomisshandlare är oftast män med stort maktbehov och har en nedvärderande syn på kvinnor. Och antagligen, så kommer väl lite av könsmakten in i det resonemanget och man vill angripa problemet eftersom man ser en stark mönster i misshandlandet?
Malin
Comment by Malin — January 12, 2006 @ 23:34
Hej Malin.
Jag blev tvungen att läsa på vad jag skrivit, då posten är ett år gammal.
Vad i ditt inlägg förklarar sammanslagningen av de två problemen?
Du konstaterar att i 95% av misshandelsfallen i normisförhållanden så är mannen förövaren. Med GW Perssons gissningar om 300 000 fall av kvinnomishandel per år så skulle det alltså vara 15 000 fall per år där kvinnan i förhållandet misshandlar mannen. Det låter, minst sagt, häpnadsväckande! vad grundar sig de här siffrorna på, jag är ärligt mycket nyfiken för det låter revolutionerande i mina öron.
Annars skriver du att det är uteslutande män som misshandlar kvinnor i förhållanden och att det finns en lång historia av kvinnoförtryck. Check, så långt är jag med dig. Jag skrev samma sak i mitt inlägg. Sedan lägger du till att en massa Professorer säger att det är män med maktbehov som står för misshandlandet. Det står, som jag uppfattar det, i stark kontrast till slutsatsen i Slag i Luften och uppfattningen hos de flesta sakkunniga parter. Den gängse uppfattningen är att misshandel sker i alla typer av förhållanden oavsett ekonomisk bakgrund, maktposition och maktbehov.
Så. Jag uppskattar ditt engagemang, men jag kan inte se att du har sett samma saker som jag, men att du inte lyckas förklara sambandet. Sedan introducerar du två väldigt intressanta “fakta” som jag gärna skulle vilja vet mer om: 5% av 300 000 familjemisshandelsfall är kvinna attackerar man och att det är män med maktbehov som misshandlar. Om du vill får du jättegärna maila mig för jag är mycket intresserad av de här frågorna.
Vänlig hälsning.
Comment by saotome — January 13, 2006 @ 00:02
Free daily xxx videos…
Spöad flickvän, har ……
Trackback by Salminen Kivi — October 7, 2006 @ 15:38