Frozenswede

Nu får det räcka.
Nästa person som börjar kallprata med mig om hur hemskt det är i Thailand slår jag på käften. (Bildligt talat, jag är en löjligt fridsam person.)

Katastrofen i sydostasien är hemsk men den har knappast nyhetsvärde längre. Nu har alla aspekter täckts och rapporteringen har degenererat från pajkastning till sistaminuten-statistik och snyftreportage galore. Är det verkligen növändigt att veta timme för timme hur många fler döda som hittats eller hur många fler dollar något land skänkt? Behöver vi se fler barn som gråter för att de inte får träffa mamma eller pappa igen? Vad är poängen?

Visst har jag också åsikter om katastrofen och de sociala och politiska efterskalven, men som jag sade, alla aspekter har redan blivit ältade. Det är dags att låta de sörjande vara i fred.