Epikuros i mitt liv.
Epikuros filosoferade om livets mening och kom fram med teorin som, förenklad, säger att vi bör sträva efter upplevelse av lust och undvikande av smärta. Sinnebilden av en epikuré är en person som sitter i skuggan en solig dag och delar idéer, konversation och vin med goda vänner.
Jag tror att en majoritet av sveriges befolkning på en direkt fråga skulle svara att de instämmer om att ett epikuristiskt liv ger högre livskvalité än ett liv baserat på jakt efter social och ekonomisk status. I verkligheten ligger väl alla på någon gråskala mellan dem, men jag tror att många ägnar mer energi åt stävan efter den ekonomiska och sociala statusen än vad de gör åt de epikuriska idealen.
Jag vet att jag gör det.
Men i söndags hade vi en riktigt lång dag i Epikuros anda. God mat, goda vänner goda samtal.
Jag och sötis började dagen med en snabb promenad i snön. En tant med hund ropade “Ja, det där är det bästa sättet att hålla värmen.” åt oss när vi kramades efter att ha gjort snöänglar på Vanadiskullen, med hela Stockholm som vy. Sedan gick ni hem och gjorde amerikanska pannkakor till frukost åt överbjudna vänner. Två gick efter ett par timmar, samtidigt som Sötis gick för att fika med en kamrat som hälsar på från Sydafrika. De andra stannade kvar och drack te, diskuterade föhållanden, förälskelse och Persepolis (en av vännerna är själv från Iran och tycker att boken nästan handlar om henne). På eftermiddagen kom sötis hem igen med sin kompis i släptåg. Vi eldade igång shishan och pratade subkulturer, rasism och utbildning till klockan åtta. Då lagade vi middag tillsammans och fortsatte ända till klockan elva.
För mig som pluggar och inte har någon att umgås med under dagtid på vardagarna var söndagen som en festmåltid för en svulten person. Själen fylldes av en värme som kommer att hålla vinterkylan borta hela veckan.
Ekikurismen är för mig en väldigt vacker filosofi, och som du beskriver den är ett sätt att tolka epikuros på, vilket jag fullständigt håller med om.
Det krävs inte mycket tankegång för att komma fram till att njutning, hedonism, är något som var människa mer eller mindre strävar efter.
Därför är epikursimen, som är den lugna delen av hedonismen något som skulle passa mig riktigt väl. Även om jag skulle må riktigt bra av denna utdragna njutning av livet, och att bara vara. Så skulle jag nog inte hålla inne mina drifter. Att frossa i godsaker, uppleva intensiv glädje och ha underbar sex – Det är inte något som jag vill säga upp mig ifrån.
Epikurism, för all del. Men den behöver nog bearbetas en aning till i smedjan för att den ska passa mig fullt ut. Därför lever jag efter en personligt utformad hedonism, vilket visar sig riktigt bra för min del.
En ren epikurism går inte utöva i dagens samhälle, även om man så skulle vilja. Det är allt för mycket som måste ordnas, fixas och donas. Hinna handla sammtidigt som man har utbildnind/jobb.
Det är mycket man måste göra innan man ska kunna ånjuta de lugna stunder som finns kvar.
Comment by Anonymous — April 20, 2005 @ 11:38
(jag posta förra inlägget dum som jag är så glömde jag skriva det, började nämligen med att skriva svaret)
Comment by danne — April 20, 2005 @ 11:39